titanic

Jorden brinner långsamt upp. Det riktigt fasansfulla är att alla prognoser visar sig stämma. Alla förutsägelser och all vederhäftig forskning visar sig hela tiden ha rätt. Det här är det varmaste året hittills, sedan man började mäta. Ovädren och naturkatastroferna blir allt starkare. Torkan breder ut sig. Glaciärer och de kvarvarande inlandsisarna smälter. Temperaturen ökar år från år. Tvågradersmålet pratar man numera mest om i mungipan; istället är det fyra grader som börjar synas i flödet. Och fyra grader är en enorm, knappast gripbar, förändring. Snart kommer permafrosten släppa och släppa ut metangasmoln i atmosfären. Och samtidigt: jakten på nya oljefyndigheter pågår. Och samtidigt: resebyråerna lockar med billigare och billigare flygresor. Och samtidigt: vi äter alltmer kött per person och år. Och samtidigt: djurarter försvinner snabbt från jorden och regnskogar - jordklotets lungor - skövlas. Och samtidigt: vi gör i stort sett ingenting åt saken. Är det ett slags förnekelse, är det apati, är det bara det att en sådan här enorm maskin, lastångare, Titanic, tar sådan tid att få att byta riktning, att vi inte kommer att hinna med.