tar mig in i mig själv

Tar mig in i mig själv. Det är inget mysterium därinne, bara ord och märkliga drömbilder som jag måste sortera i. Jag klättrar allt högre upp i ett hus som jag aldrig har bott i. Vid horisonten kommer en flodvåg, den närmar sig genom hela natten. Jag vet att det är Antarktis allt vatten som kommer framvällande och samtidigt vet jag det inte. Himlen är grå som rök från sommarens alla kolgrillar. Vi måste ta hand om varandra. Vi klättrar på varandras ryggar. Vi måste ha luft, alla samtidigt, ur det lilla vädringsfönstret just under taket. Huset välter ned i vågorna; det är fantastiskt och fruktansvärt samtidigt. Vi sitter på våra händer och skriver med våra munnar. Jag sover med öppna ögon. Allting sker i verkligheten, det är vårt ansvar och det är våra barns och deras barns framtid. Det är alls ingen dröm men det är otäckt som i en dröm. Vaknar vi aldrig.

 

Foto: Magnus Carlbring 2015