Ljuset som sträcker sig som en revbensrad över ett skummande hav som skummar som ett ansikte över en nedfrusen text som öppnar sig som en hand mot himlen som sluter sig som ett öga som öppnar sig mot sin egen genomskinlighet som öppnar sig mot alltings tomhet som är en enda våg som tar oss och tar oss och tar oss igen.
