ord

Ord är inte delbara som atomer. Ord trampar man i stora emaljerade kar och äter upp, råa och blanka och sura och sprickfärdiga. En del ord torkar man i det vassa solskenet och spar till en annan gång. En del ord jäser man. Dekanterar. Luftar. Blåser upp och släpper iväg. De fladdrar som bara ord kan göra, i vinden. Ord är jättefina. Jättefula. Jag tycker hemskt mycket om skitord. Och vackra ord: sådana där ord man har när man leker potatisleken; lägger dem på en sked och stoppar skeden i munnen och springer med viftande armar över en väldig gräsmatta. Och känner hur orden trillar ut. Hela världen är fylld av sådana där utspillda hopplösa ord. Bara att plocka upp dem och bära hem dem och sätta igång. Trampa på. Käka upp. Ord.

Foto: Magnus Carlbring 2015