Thursday, November 12, 2015

sånger vid E4:ans avfart

1999 kom Sånger vid E4:ans avfart. En narrativ diktsamling som utspelar sig i förorten, i bruset av trafik och fågelsång. Den fick tidningen Vi:s litteraturpris, med motiveringen: "Magnus Carlbring får Vi:s litterära pris 1999 för sin diktsamling Sånger vid E4:ans avfart. Med stor bildfantasi och djup respekt för människan sätter han ord på en livskänsla som kan finnas i alla stämningslägen mellan självmordet och kärleksscenen i köket och var som helst mellan en motorvägskant och en mälarstrand. Livet är stort, men det ryms i förorten."

      Den första sången

      Varm urin späds i lervatten från pölarna i den osynliga parkleken,
      går från mun till mun i en vass, frostkall cocacolaburk
      I gårdens skymningsmörker offras spottloskor i en kritcirkel
      Mohammad drar svarta streck över läpparna, tecknar blodkors
      i pannorna
      Drömskallarna beväpnar sig med käppar och sten, de smyger
      i en mörkgrå flock inpå den gemensamma fienden, Skuggmannen,
      vars rock slukas av Håligheter i nattgrönskan
      Ögonen glöder i vintermörkret
      Tillsammans rör sig flocken, i täckjackor, i ljuskäglorna
      mellan hyreshusen
      Nattens och orons budbärare följer dem i ryggen: Rådjuren, Den
      Vithåriga Änglaväkterskan, Ljusknippet som strålar i Natriumsilver
      ur Det Okända Grenverket, Strimmorna av sprucket gatljus
      mot badrumsväggen, Köksfläktens ljus, milt, som sveper som inre
      virvlar, hur det sjunger fram drömmar, härifrån
      tar drömmarna vid här är bara drömmar,
      glasljus, lätta
      klockspelsklanger, ett snöoväder som drar förbi, asfaltskameler
      i sakta karavan genom norrskensöknen, tussilago, ofantliga, som i
      himlen slår ut och med kraftig doft, som ur ett förfärligt minne,
      växer in i dem: Mohammad, Fatima, Sancho P, Lille Norm,
      och Jag och Du

      Du och jag ser genom förstadsljuset hur rörelser
      och företeelser kryper ur ett nästan ingenting

      Drömtråden rusar, vass och glödande, genom lägenheternas tunna
      raster: alla hör vi ihop, samma mörka uppgift binder oss
      vid gårdarnas stängsel, vi bekämpar samma gudom: skingra oss inte,
      ta inte rädslan ifrån oss, inte grusplanen, dungarna av träd
      som flockas kring avfallsbrunnarna, de
      gråa, spröda gräsfälten som vi jagar över, groteska
      betongfundament som sväller som båtskrov
      ur marken, bleka syrenbuskage som darrar i värmeverkets
      iskalla ljus, svagt nynnande parkeringshus som vilar
      under vitsprakande lyktor
      genom natt efter natt: låt Sovstaden vara
      inom oss, drömd
      och förskrämd
      Slut oss till mörkret
      som löften

No comments: