Jag är orolig. Det pågår en slags rörelse mot friheten. När det är en
frihetsrörelse vi behöver. De vill att du ska tänka som dem. Biblioteken läggs
ned. Äganderätt går före allemansrätt. Allt ansvar för orättvisor läggs på den
som är underst. Vi gav dig ju möjligheten att inte bli förtryckt. Varför tog du
den inte? Makthavarnas grå skynken. Skuggornas höga ansikten. Någon drar ett
pennstreck över ett vitt ark. Det rispar upp tiden. Är det en orm i
sommargräset. Ormar. De vill att du ska ringla som dem. De vill att du ska
prata som dem. Ha samma kläder som dem. Ingen ska vara olik. Inte ens du. Egentligen
är jag inte alls orolig. De kommer inte att vinna. Ingen av oss tror ju
egentligen på det. På likriktningen. På lusten att styra hur andra människor
tänker och vad de säger. Vad de tror. Det märkliga är att inte ens de själva
tror på det. De är bara oroliga. De är rädda att friheten kommer att få allting
att rämna. Det sker inte. Det är rädslan som får allting att rämna.