Thursday, September 21, 2006

Hur embryo kom till

Jag minns inte riktigt. Men det bör ha varit vårvintern 2004, då jag arbetade med romanen Paul Exodus Propp (klipp: Expressen , UNT). Jag forcerade mig igenom slutet; de sista sjuttio åttio sidorna skrevs med visst flyt. Och mitt i ett skeende - Paul Propp, den tomögde poeten med ett hjärta bultande för människan och dikten (ett slags andlig storebrolla till embryo), ringer på en dörr - står bara en fjunig tonårspojke där:

"Under ringklockan satt en mindre skylt, mer som en liten lapp, ett visit­kort, där det stod ett företagsnamn i sirliga typer: Weltschmerz Incorporated. Han ringde på igen. Han var ivrig, han förstod inte varför, att få komma in, att få någonting gjort. Han ringde på en gång till, stod nästan och stampade. Öppna då. När han nu hade kommit hit …
Till slut öppnades dörren. En ung pojke, kanske fjorton år, i militärbyxor och kamoufla­gefär­gad jacka stod i hallen och glodde på honom.
– Hej, sa Paul.
Pojken la armarna i kors, ställde sig bredbent, som i manöver.
– Faen vill du, sa han.
Pojkens hår var mörkt, man såg en tunn mustaschskugga på överläppen.
– Faen vill du, sa han igen."

Det där är embryo. Vilken språk han har. Han som aldrig svär. Han som avskyr tarvligheter och nedsättande kommentarer. Han är ung där, embryo, bara fjorton år. Omogen. Lite senare i texten kliver han ur sin kaxiga roll och möter huvudpersonen, som då har fått utstå en del svårigheter, med embryoansk vänlighet:

"Spridda applåder hördes – ”Nu tar vi dem!” – och nu kom den unge pojken med auto­matpistolen inspring­ande, han såg Paul och Novgorod och sprang dem till mötes. Han strök en hand över Pauls kavajslag, såg skyggt upp mot honom.
– Ledsen om jag var kaxig förut, sa han. Jag var för kall mot dig. Jag misstog mig. Du kan kalla mig Embryo, sa han.
– Jaha, sa Paul. Det gör inget.
– Berätta, sa pojken, Embryo, hur var … det … i källaren?
– Gräsligt, sa Paul.
– Berätta, berätta, sa Embryo ivrigt.
– Nej, sa Paul. Du vill inte veta."

Det var så han föddes. När jag vid ett senare tillfälle ville prova bloggen som uttrycksmedel, dök embryo upp. Han hade blivit lite äldre nu. "Jag behövrer en platts i universerummet det säjer jag nu yo." Jaha du. På det viset klev han ut ur romanen och in i ett annat medium. Han trivs där, han bor där inne. Just nu är han på resande fot, jag misstänker att det är en oändlig resa. Kanske kommer det ett vykort, vem vet.

Bloggen finns dock kvar. Kan komma att användas.

Vänligen,

Magnus C

59 comments:

Saring said...

Jag skrattar magskratt med värme. Embryo bor i mitt hjärta. TUSENMILJARDERSTACK TILL DIG, EMBRYOPAPPA!

CV said...

Nej men...
Ja men....
Jag känner mig så hedrad att du hittade min blogg.
RS
kulturbloggen.com

Johnny said...

Oj!

CV said...

Glömde säga att
Embryo rules
Och jag ska ila till Adlibris för stt införskaffa denna romanen där embryo föddes.
RS
kulturbloggen.com

Ilva said...

Embryo ar embryo, en fri sjal!

hedgehog-sara said...

åh, embryo kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta, tack för alla smarta kommentarer och djupa tankar. =)=)

Men - hur ska jag kunna vara utan Embryo? Jag kommer att sakna.

Bengt O. said...

Tack alltså för det som varit. Att embryo var en poet som kunde avlocka orden deras hemliga betydelse var klart även om jag hade andra namn i tankarna. Liksom Rosmarie känner jag mig hedrad av att du ibland kommenterat på min blog.

"du måsste skrivra så menniskror förstör annrars lyssnrar ingngen på dej "

Nej så får det inte vara.

Lupus said...

Fan vad lurade ni blev nu alla embryokramare som trodde det var nåt äkta. Vilken blåsning! underbart.

embryo said...

Tack alla för responsen, å embryos vägnar!

För mig är embryo rakt igenom äkta, och givetvis saknar jag honom hela tiden. Han var så skön att skriva; han skrev sig helt själv, man behövde bara följa med. Men han var tvungen att gå vidare. Jag kommer dock att hålla alla hans ideal levande och högt.

/Magnus C

Djävulens Barnbarn said...

Embryo gjorde en liten spricka i mitt hjärta av sten, lyste upp en liten del av det kolsvarta. Det gör han fortfarande för jag vet att han finns..

Goesta said...

Herregud, Magnus. Det hade jag aldrig gissat. Frågan är om jag inte till och med tipsat dig om den här bloggen någon gång? Fan, jag känner mig lustfyllt lurad och njuter av det.

Mvh Eric Rosén

Silverfisken said...

Tack för kaffet. Det har varit jävligt trevligt.

Anna said...

Men det var kul så länge det varade! Julia och jag är för alltid hedrade av Embryo-besöken. Skicka gärna ett vykort.

marcus said...

tack för allt yo

David said...

Yo!

j said...

TACK! Lite jobbigt ar det att bubblan sprack nu... Embryo har fatt mig att fundera pa saker... Det har varit ett sant noje!

who said...

Åhh... som himla coolt =)
Jag har verkligen älskat att läsa din blogg. Underbart språk du har - inte undra på att det bor en poet i dig.
Du gör mig nyfiken på dina böcker.

Löv /who

Natalie said...

tack yo!

Annica Tiger said...

Språket gav vid handen att det inte var vardagsspråket utan jag misstänke, vilket jag tror fler gjorde, att det var någon bakom embryo som verkligen kunde hantera språket och bara lekte med det.

Så sant det blev.
Kul att du klev ur garderoben :).

Annica

Lisa said...

Åh, söta Embryroro som har gjort mig glad många gånger. Du försvinner väl inte nu?

smultronpaj said...

Jag säger bara TACK! Tqack för alla goda skratt och själ till eftertanke. JAg kommer att sakna mina besök här.

Anonymous said...

Nämen, det är vi som får tacka Embryo för tiden.

Mamselamsen said...

Så fullkomligt ljuvligt... har nog haft en liten liten aning om det.

Tror t.o.m. att jag bloggat om det någon gång.

Hur som helst... jag är jätteglad för denna tiden. Allt var så vackert.

Dte säjer jag nu... jouuu!

listoplisto said...

Tack för den här tiden, det har varit vacker läsning många gånger.

Som en fotnot kan nämnas att när jag tipsade en vän om embryo, och hon hade läst ett inlägg, så utbrast hon: "KARLN ÄR JU POET FÖR F-N!"
Så rätt hon hade... :-)

yo!

Marcus said...

Jag tycker att Lupus kommentar "Fan vad lurade ni blev nu alla embryokramare som trodde det var nåt äkta" bildar en fantastisk fond till embryos avsked:

Bara en idiot kan tro att alla vi som älskar embryo har trott att den simpla verkligheten var hans födelseort.

Du är stor, Magnus. Kommer att sakna dig, embryo...

Cecilia said...

Jag sällar mig till alla de som känner sig hedrade av att du lämnat märken i cyberrymden, och även i min blogg.

Stort TACK och hälsa embryo, när du hör ifrån honom ;)

Naseer said...

Tack till alla goa stunder! Embryo är ett geni, det säger jag nu yo!

Lotten Bergman said...

Bara nyfiken i en strut:

Men vad hände? Vad fick dig att outa dig? Eller embryo, menar jag.

b said...

Jag känner dig inte, jag vill inte känna dig. Ge dig iväg från embryos blogg! vik hädan! fy! bedragare! mördare! vad har du gjort med embryo?!

hanna said...

OJ. Tänk vad jag har funderat och undrat. Känns lite vemodigt nu. Men jag måste också säga att jag är glad över att Embryo spanat in mitt liv också. Kommer att sakna dina vardagsbetraktelser. Mycket!

b said...

Jag har inte undrat, jag har njutit av att inte undra. jag ville inte veta. förrädare!

Fröken Lund said...

Jag har alltid haft ett leende i mungipan när jag läst embryos tankar. Vissa gånger har jag skrattat så att tårarna sprutat eller haft högläsning för någon nära vän en sen natt, i syfte att embryo-frälsa vederbörande.

Jag är också en av de som känner sig mycket ärad av att ha fått trevligt besök i min bloggkommentar av lille embryo. Embryo som alltid säger vad man inte förväntar sig, men som alltid säger nåt mycket klokt trots sin unga ålder.

Tack för underhållningen! Jag kommer verkligen sakna embryo.

en djefla man said...

hak
an
i
gol
vet
inte
vad
jag
ska

ga
pskr
att
det
var
du!

ann said...

vad promotar du?

Damon Rasti said...

Från oss på Tjuvlyssnat: Ett stort fett tack för alla sköna inlägg, och många skratt. Jag har stundtals terroriserat min omgivning med "..det säger jag nu yo". Detta är en av få bloggar som jag skulle köpa som bok. En språklig fröjd. Låt inte detta vara slutet, världen behöver embryo...

embryo said...

Nytt tack! Gestalter ur mina texter har för vana att dyka upp i nya sammanhang, de vandrar från bok till bok, och nu, som embryo, ut igenom internet, och vidare. Sverkcer berättar på ett ställe om Myten om Wu Tao-tzu, konstnären som Sven Lindqvist har skrivit om, eller snarare om just myten om konstnären. Wu Tao-tzu som målar ett palats på en mur, öppnar sedan porten till det målade palatset och kliver själv in i sitt verk. Var fanns på andra sidan? En ny port? En blogg? Disneyland? Ett brinnande krig?

Nu svar på frågor.

hedgehog-sara: Ja, hur? Jag vet inte själv hur det ska gå. Men det är ju så, med gestalter, levande som döda som fiktiva, att de fortsätter på något vis inom oss. Kanske är det Sverkcers tur nästa gång? Eller Per Å som var i Peru?

goesta: Vi gjorde en övning, typ: Den sista texten i litteraturhistorien. Du skrev en embryoparafras.

lisa: embryo är inte försvunnen, han är ute och reser. Skulle vi bli högtidliga och lite vemodiga kunde vi säga: Han är alltid med oss.

lotten bergman: Det var dags nu.

b: Jag har släppt honom fri.

ann: Det skrivna.

/Magnus C

hedgehog-sara said...

hm, jag vill också gärna veta vad som händer med abuabu, och embryos föräldrar, och mysko - åååh, embryo fattas mig!!

Moni said...

Tack för skön läsning!

Saskia said...

Tack, stort, stort tack för en av de finaste klokaste roligaste mest poetiska och eftertänksamma bloggarna. Och alltihop samtidigt. Det är wow liksom. Hur häftigt som helst att allt det finns i samma blogg.

skatbo said...

Trots att jag vetat hela tiden, har din blogg varit lärksången i min vardag.

Fortsätt med dina betraktelser, för bövelen!

Ett embryo kan ju inte stanna vid att förbli ett embryo. Om man säger så...

Hjortis

Günther Fliesenburgh said...

Jahapp, då var den här helgen förstörd... fast å andra sidan vill jag minnas att embryo "hotat" med att sluta förut för att sedan komma tillbaka... hoppet släcks inte förrän det blir svart...
Tack för allt hittills, jag ser redan fram mot återkomsten!

ab said...

Tack, embryo/Magnus! Jag har aldrig undrat, bara älskat poesin och eftertänksamheten och historierna.Tyckte det fanns en alldeles egen embryo även om någon annan styrde. Tack för att du kom och hälsade på i min blogg!

Lyckliga Grodan said...

embryo..embryo..
du finns i grodträsket..
såklart..
för alltid..

tack ohc tack och atack...

gravallvar said...

Embryo är bäst och Embryo är sämst för embryo är embryo är en äkta personlighet, det säger vi.

En av de många sköna sakerna sakerna vi lärt sig med tiden är att när man går igenom någon slags port eller dörr så fortsätter det på andra sidan. En annan är att om man hittar någon av sina många inneboende så upptäcker man att det är äckta och orden liksom kommer av sig själva. Tusen tack för den lärdomen!

MiaShopping said...

Kommer sakna dig embryo!

Anonymous said...

Det har varit väldigt underhållande!

Högvälborne Johannes said...

Klart djupt. Med risk för att låta cynisk var jag ganska säker på att "embryo" inte skulle överleva den kommande mandatperioden. Stackarn.

Fast om jag ska vara helt ärlig kommer jag nog sakna Abuabu och brollan till och från.

Aka said...

Här en till som läst med mycket glädje. Och känslan av att detta var liksom på riktigt. Den känslan kvarstår. Jag bugar mig.

Lena said...

Så här får man väl inte säga men, jag visste det!
Jag blev inte lurad som nån påstod att vi som uppskattat embryo blivit. Men jag har njutit i fulla drag. Hade väldigt svårt att tro att en tonåring kunde vara såååååå klok och vara så "clever with words", även om min egen tonåring är ganska smart. Men jag hade också en tanke om att jag inte ville veta, samtidigt har jag varit vansinnigt nyfiken. Nu vet jag, och det känns okej.

Och det ger mig chansen att läsa mer, annat!

Tack för den här tiden!

Tomas Jonsson said...

Då och då har jag återkommit till Embryo, just för att det varit så intelligent. Det har fångat stora och många gånger komplicerade skeenden i samhället med en lekfullhet som fått oss alla att känna som om vi deltog i samtalet vid köksbordet i Embryos hem.

Tack!

Vigg said...

Även jag böjer min andnacke och bockar djupt för att man ha fått ta del av embryo via webben;)

På återseende och återhörande!

Höres
Vigg

cecilia said...

Tusen tack för alla underbara texter. Visst är det märkligt att en gestalt bara dyker upp och känns alldeles levande. Jag saknar ocksa Sverkcer, Abuabu, brollan, mysko, och dessa otroliga föräldrar, har de förebilder i verkligheten?

tänkte ocksa pa tiden da det var nan som skulle "avslöja" embryos verkliga identitet. Han pastod att du jobbade deltid som spärrvakt vill jag minnas. En intermediate identity, ganska kul.

svart att uttrycka allt som embryo har betytt. Det har hänt otroligt mycket i mitt eget liv under den tid bloggen har funnits, och du har ofta bidragit med humor, tröst, perspektiv, en sorts trygghet. embryo har bra skyddsängelpotential.

Allt gott i framtiden och TACK igen!!

cdhyllankillen said...

Lycka till embryo. Och tack.

En liten tant said...

Jag har varit borta från bloggvärlden länge, så flera veckor efter att denna världshändelse "Embryo avgår" publiceras kommer jag hit och tappar alla hakor. Embryo avgår och dessutom får man full rapport om hans tillblivelse.
Det har varit helt underbart att läsa embryos inlägg, smaka på de enastående finurliga nyorden och småle, gapskratta och inte alltför sällan även införliva en embryotanke i min egen tankevärld.
Som alla andra tackar jag för denna läsupplevelse samt besök i min blogg och ilar till närmaste internetbokhandel för inköp!

petra li said...

Helt otroligt! Fantastisk poesi - sprunget ur hjärtat - så nära, för att hindren i språket - det som ska vara så korrekt - av embryos personlighet blev till fria ord, och också så ödmjuka.
Men jag har grälat lite med embryo om fildelning, det kändes svårt att finkänsligt förklara en annan ståndpunkt för den fantastiska poeten.

Märkligt hur språket, orden, har kraft att måla upp en fiktiv person - genuinare än en verklig... Och så är det kanske i vår nya tid - att det ska till en fiktiv person för att peka på det genuina...

Saring said...

Idag är en sådan där dag som jag verkligenverkligen saknar Embryo. Alldeles särskilt. Jag var inne och kikade hos djävulens barnbarn och insåg att det bara är Embryo och jag som kommenterat i den där bloggen och så tänkte jag att det är ju förfasligt synd. En sådan förtjusande liten morrunge. Och så insåg jag att det inte kommer att bli några mer Embryokommentarer varken hos satansungen eller mig. Och så blev jag ledsen i magen.

Jesper Ims Johansson said...

Magnus Carlbrings diktsamling "När vi somnar tillsammans" finns nu recenserad på Nittonde Stolen: http://www.nittondestolen.se/2006/11/vackert-utan-slisk-i-carlbrings.html

Dikterna skiljer sig väldigt mycket från embryotexterna, men är precis lika bra. Rekomenderas!

Redaktionen said...

En artikel om Magnus Carlbring och embryobloggen finns att läsa på litteraturtidskriften Nittonde Stolen, adressen är http://www.nittondestolen.se Välkomna!

Josephine i Haag said...

Magnus Carlbring!
Det namnet känner jag igen! Jag lånade och läste din diktsamling efter att du fick VIs litteraturpris 1999. Då bodde jag i Värnamo. Kul! :-))
(och jag lånar annars aldrig diktsamlingar, men dem njöt jag jättemycket att läsa :-)
Jag hoppas du gör ngt kul med Embryo i bokform...(om det går, fast Embryo vill kanske inte läsas in sig mellan tvångspärmar, han förblir kanske ett internetfoster?)