Dagens dikt 7 mars:
Vi lägger ned det sista av dig i sanden
Gå försiktigt över alvaret, här i timjanbacken
ligger ett sprött äggskal, de bleka blåa
fläckarna, en spricka ejderådor river upp
kusten, himlens vita kudde vilar du på, vi
bär dig tillsammans nedför den lilla stigen
ut mot stenflaken där vi gifte oss, här ska alltid
solen brinna för dig, här ska alltid havet i blåa
lågor brinna för dig
Nu samlar vi oss, lyssnar till
vinden som slickar berget och rabblet i strandgruset,
en brädlapp med skavda färger vrickar i den långa
dyningen, ejdrarna vräker sig som en krona av mörker
mot det svartblå, allt går mot land, ett segel där ute,
doften av din parfym och strandkål och smaken
i munnen av dig och mig tillsammans, allting samlas
här: barnen, tiden, varje kyss, varje andetag,
varje strof, varje faktum: renskrubbat, och
dikten är till slut omöjlig att skriva: sten,
vatten, solljus, din vita klänning, allt
hamnar här till slut i solbranden, i solbranden
hamnar till slut allt
Ur Dödens lilla bok, W&W, 2005
