Dagens dikt 2 mars:
Vår
Ett lyft under hjärtat av en tunt tecknad avhuggen hand,
när jag ser molnen passera över himlen
Jag kan snickra ihop en ny människa av vad som helst: säv,
kolobba, fjärilsmun, en kornknarrsvinge, ur guanon
från en hovrande enkelbeckasin
De är vackra som gift, molnen, och de är vita
som änglamantlar/sockervadd/svepningar
Varför hittar jag ingen
liknelse som sammanför dig och min åtrå till dig
med molnen?
Allt är syre, och solavfall, och ljus
Du är sådan, och
jag, och molnen, och talltoppen som vajar som en hand
som skymmer molnkolonnerna, du drar ned persiennerna
Grannarna ska inte få en chans att se oss nu, när vi
sätter igång igen, så hårt, så fulländat, mot slutet, som vi
Ur Sandslott, W&W, 1997
