Dagens dikt 4 mars:
Att skriva en dikt, 3
Under tre omstörtande vårdygn
bryter grävmaskinerna upp den asfaltsbelagda vägen
som rinner igenom vårt bostadsområde
Den här spikraka vägen, med en lätt höjning
i mitten och en svacka mot sitt slut, är vår gemensamma
kroppspulsåder, här har allting passerat
Mycket enkelt och med en genomplanerad struktur
i sitt teamwork bryter arbetslaget från NCC
upp vägen och gräver ett tre meter djupt dike
i dess ställe
De vita hjälmarna rör sig som blinda sköldpaddor
i diket, tonåringar med cyklar står och glor
djupt ned i gropen, män med gråa pudlar
svär när de passerar
Arbetslagen byter av varandra, de jobbar dygnet runt,
metodiskt grävande, sprängande (tjutet av
varningssignaler skär hål i Sovstadsstiltjen, vid
middagstid, i vargtimman, när skolbarnen
nyfiket stannar till på morgonen)
Den sönderbrutna vägen blir längre, graven
allt djupare och ingen vill svara på varför; såret
bara djupnar, dagarna bara går, vägen bryts upp
och försvinner, tills
de en morgon har fyllt igen alltihop,
och rullat ut nya gräsmattor; de lägger ny, doftande
asfalt, reser lyktstolparna, backar undan sina
grävmaskiner, och vårt liv återgår
till det som förut var
Ur Sånger vid E4:ans avfart, W&W, 1999
