Att vrida locket av sitt jag. Så hårt det satt! Att vi alla vill men inte alla kan att det är källan till all dikt all smärta. När du skriver så att det hela tiden spricker upp inuti, är du verkligen här. Känn. Det är inte farligt. Du försöker skoja bort det här. Typ: hela jag är gjord av pickles. Sura bitar alltihop. Men när du gräver upp den dallrande söta sylten som är ditt inre, då ser du vem du egentligen är. Klägg. Glitter. Plasma. Det är fint på sitt sätt.
 |
Foto Magnus Carlbring 2019
|
