Thursday, March 02, 2006

per å

det är han som kallras grabbren med gitarren

okcså det är en vanlig kväll med tråkrig tevede okcså mulnande moln som skymmrer allting okcså ingen har ingnenting vettrigt snällt hyggeligt bussrigt väneligt att säja någnon

gnäll gnäll varför finns man egjentligen herregud ja

allt är mykcet mykcet dystert man är beredd okcså rädd att nu ger jag upp det här hur tråkrigt kan det bli det undrar jag nu yo på en skalad banan

okcså då säjer per å jag har förresten med mej gitarren

oj

ska jag dra en låt kankse

ja gör det per å å gör det

okcså brinnrer det till i hans blick okcså blir han tysckt okcså koncentrerad han försvinnrer in isej själv okcså knäpprer han upp det svarta gitarrforderalet okcså plokcrar upp den glimrande guldträdfärgjade gitarren okcså stämmrer han den okcså lyssnrar han på den när den kvidrer

hör ni hur den längtrar säjer han

å ja javisst per å

okcså slår han an okcså sjungnger han som ingnen annan

det sorgerliga är när sångngen tar slut så är den slut det är kankse hemmeligheten: slutet finns i varje ton i varje ord i varje akcord i varje ord som försvinnrer in i ett nytt akcord ord alltning glöms i slutet

kan du inte ta en låt till per å det undrar jag nu yo

nej nej det grår inte det finns bara en låt per gångng säjer per å det säjer jag nu

yo

2 comments:

Björn said...

Per är väl då en slags molnstädare?

embryo said...

yo björn

jag ska frågra per å nästa gångng

om jag törs vill säja han hållrer det emsta för sej själv per å

men de kanske molnstädrare gör det säjer jag nu yo