Apropå det immateriella, igen.
Dikten är materia och mer: den är ren energi.
“Jag skulle vilja begagna den liknelsen att en god, en verklig dikt äger en radioaktivitet som först efter sekler, kanske årtusenden försvagas och går förlorad. Denna utstrålning, dessa radiovågor har den fått mindre genom innehållet än genom spänningsförhållandet mellan orden som utgör innehållet, genom diktarens förmåga att sätta orden och betydelserna i ett sådant brytnings- och nyansförhållande till varandra att tomheten fortfarande skälver, lever, ger utslag, “sänder”, än ett slags magnetisk vävnad av osynliga trådar, kraftlinjer som attraherar eller repellerar varann.”
ur Från en lyrikers verkstad av Gunnar Ekelöf.
Ordet är kött och värre: det är ett slags alldeles ofarlig livsfarlig osynlig synlig kärnkraft och det driver oss mot framtiden.
