min bil kör genom drömmarna
i anonym kostym och sotade glas
någonstans i himlens vilda hav
parkerar jag min motorlängtan
och kliver ut i en hemlig stad
vägarna bakom oss är sorgset grå
men himlen, och himlens poesi
är svindlande hög, metalliskt blå
i nedsuttet säte av östtysk nylon
skriver jag min roadmoviedikt
den hugger lika starkt och sant
som däcken river på min gamla
trabant
hommage à la genre lyrisme de la voiture
