kolcykeln

Kolcykeln är enkel. Vi bränner och avger koldioxid, som växterna tar upp och bryter ned. Det är ett fungerande kretslopp. Eller var. Tills vi började - det här var drygt 150 år sen nu (det är en mkt mkt kort tid) - ta upp olja och kol ur marken. Och bränna. Då blev det ett överskott av CO2. Det kallas växthuseffekten. Till en början är det soft: växthus är ju varma å sköna. Men. Om du inte kan vädra ditt växthus. Då blir det både överskott på värme och vatten. Klimatet därinne flippar ur. Och där är vi nu. Och jordklotet är än mer komplicerat än ett växthus; här breder öknar ut sig samtidigt som glaciärer smälter. Orkaner ökar i styrka samtidigt som antalet skogsbränder ökar. Träden vi - och jorden - behöver för att syresätta och andas huggs ned och brinner upp. September brukar ha de lägsta halterna av CO2 (efter sommarens all blomning och växtlighet). Men inte i år. September 2016 är ett jack i gevärskolven. Vi behöver göra drastiska saker. Och visst pågår det innovationer. Vi ställer om till förnybart. Problemet är att vi inte ransonerar olja, kol, bensin det minsta. Här borde myndigheter agera. Vi lever i en kris. Kris = utveckling. Ställ flygplansflottan. Motbok på resor. Ransonera bensinen. #keepitintheground

Foto: Magnus Carlbring 2016