lycksalighetens ö

Jag tänker på Atterbom, när jag lägger upp en bild på Östergarnsholm. Att den blir Lycksalighetens ö. Ett annat objekt. Att bilden inte föreställer det den föreställer, utan bilden av det. Det är inte krångligt. Och att tiden visar sig vara ett rum, på riktigt. Att vi kan mötas, inte bara som ett påhitt utan i en tänkt realitet. Schrödingers katt är inte här. Men den är här. Det svåra är att föreställa sig att det som nyss skedde - eller för längesedan - verkligen har skett. Vi glömmer så snabbt. Dofterna väcker oss. Och en rörelse i rummet. Det går två hundra år, tre hundra år. Och vi sitter här och skriver, samtidigt. Tidsresor innebär inte det vi tror - att man skjuts som en pil av ljus genom portal efter portal - utan något helt annat. En förflyttning i stillhet. Sätt pennan mot papperet bara och skapa roller, miljöer, ett skeende. Och allting upplöses som vattenfärg i vatten.

Foto: Magnus Carlbring 2016