Käkar lunch. Värmer kyckling och couscous från häromdagen. Smakar det något. Det är kyligt längsmed golvet. Vi är inuti våra mörka hjärtan. Det okända och tillfälliga rör sig utanför, småfåglarna är svarta streck i en underlig tavla. Jag fixerar en kolteckning. Arbetar en stund. Det är som att slita kött från benet. Läser nyheterna. Kravallerna ökar i USA. Leonard Cohen har somnat in. Jag lyssnar på mörkret. Ormen som rör sig i hans lyrik, vacker och livsfarlig. Och pulsen som är så stark att den stannar. Egentligen kan vi inte skriva om det här. Det finns ingenting som är vackert. Det finns ingenting som inger tröst. Jo. Jo, det gör det. Det står barn inuti oss och säger ifrån. Jo det finns motiv. Det finns i morgon. Snön sjunker samman och en iskall måne växer fram: jag ska skriva ner det här någonstans och spara eller glömma, det spelar ingen roll vilket. Det viktiga är att göra något, bara något.
 |
Foto: Magnus Carlbring 2016
|
