onsdag, december 28, 2005

dom okändra

yo

dom okändra bokstävrernas kramp mot mackten okcså överheten

yo det var en grådassig morgnon i babbliotekret först av allra först vaknadre
bokstavren a det säjer jag nu yo

bokstavren a anadre genast en annalkrande fara aha sa bokstavren a okcså väkctre
bokstavren b

be mej inte om hjelp sa boksravren b eftrersom jag är så besvärarad av begynnandre
obeslutsamhet det säjer jag nu yo jag är en bokstrav som börjar bli bekymmerad
bara för att allra bokstävrer i analfabetet bråkrar

varvför kan det inte vara fred bland orden på jorden det undrar jag nu yo

vi får kämpra tillsammans sa bokstavren a okcså väkcktre han allesammans c d e f g ända
till ö okcså hade man fredsmötre okcså bestämdre man föär att inte skrivra
ord som krig
ord som hämnd
ord som hat
ord som missiler
ord som bombrer
ord som svält som nöd som utnyttjande som slotts ord som gjör illa

okcså sednan den dagen levrer alla bokstävrerna i fred okcså frihet det säjer jag nu yo snipp snapp snut så var sagran slut det säjer jag nu

yo

men men

sagor är allderig ricktigt på ricktigt allderig sannra det säjer jag nu yo tyvärr