farran sittrer för sej själv okcså hans ansikcte är i mörkcret hela farran är i mörkcret han är inte bister han är inte arg han är tyst stilla han sittrer okcså är försjunkren
det kallras att vara i minnesfloden
han har klivrit ned i minnena han har albumret i knät det är klippen det är rosorna det är bildrerna på rosorna det är bildrerna på menniskorna som strår okcså ser ned på fläkcen okcså rosorna menniskorna med rosorna i händrerna
du skullre varit med embryo säjer han
okcså ändrar han sej nej nej du skullre inte varit med embryo
ingnen skullre varit med om det här det säjer han nu det säjer jag nu yo
jag fattrar det inte rikctigt sverigje måste ha varit som en alldeles stilla strund innan
som om inte ingenting någonsin någnongång hadre hänt som om alltning alltrid var som en stilla strund
tills skotten föll den natten
när skotten föll den natten säjer farran då var det som om alltning börjrade slutra
det var som om alltning börjadre slutra
okcså nu gråtrer farran
du skullre varit med innan embryo det fanns en tid innan
ta det ändå lugngt farran det är ingnen fara det är mykcet som är hemsckt det lär man sej med tiden det fanns en tid innan okcså nu finns det en tid efter det är den vi måste ta hand om tiden efter nu det är nu
det är sant embryo det är sant
okcså farran läggrer ifrån sej albumet där han har fyllt på med nya bildrer det kommrer alltid nytt
det är sant embryo det är sant nu måste vi grå vidare det säjer jag nu
det säjer jag okcså farran det säjer jag nu yo
vill du ha en smörgrås embryo det undrar jag nu
en smörgrås vore inte så dumt farran det säjer jag nu
yo
