Monday, February 27, 2006

olof palme

farran sittrer för sej själv okcså hans ansikcte är i mörkcret hela farran är i mörkcret han är inte bister han är inte arg han är tyst stilla han sittrer okcså är försjunkren

det kallras att vara i minnesfloden

han har klivrit ned i minnena han har albumret i knät det är klippen det är rosorna det är bildrerna på rosorna det är bildrerna på menniskorna som strår okcså ser ned på fläkcen okcså rosorna menniskorna med rosorna i händrerna

du skullre varit med embryo säjer han

okcså ändrar han sej nej nej du skullre inte varit med embryo

ingnen skullre varit med om det här det säjer han nu det säjer jag nu yo

jag fattrar det inte rikctigt sverigje måste ha varit som en alldeles stilla strund innan

som om inte ingenting någonsin någnongång hadre hänt som om alltning alltrid var som en stilla strund

tills skotten föll den natten

när skotten föll den natten säjer farran då var det som om alltning börjrade slutra

det var som om alltning börjadre slutra

okcså nu gråtrer farran

du skullre varit med innan embryo det fanns en tid innan

ta det ändå lugngt farran det är ingnen fara det är mykcet som är hemsckt det lär man sej med tiden det fanns en tid innan okcså nu finns det en tid efter det är den vi måste ta hand om tiden efter nu det är nu

det är sant embryo det är sant

okcså farran läggrer ifrån sej albumet där han har fyllt på med nya bildrer det kommrer alltid nytt

det är sant embryo det är sant nu måste vi grå vidare det säjer jag nu

det säjer jag okcså farran det säjer jag nu yo

vill du ha en smörgrås embryo det undrar jag nu

en smörgrås vore inte så dumt farran det säjer jag nu

yo

1 comment:

Saskia said...

Tack för att du fortsätter med dina betraktelser. Gillar allt; vare sig du skriver om samhälle eller väder; etik eller vardag. För det finns alltid någonting i dina texter att tänka vidare på, eller att upprepa tyst för sig själv.