Det här är inget kul. Klimatet skenar. Det märks kanske inte så mycket i semestervardagen, eller i dess kölvatten: hur skriver man, hur åker man pendeltåg, var äter vi lunch. Atmosfären är dock global. Överallt slås värmerekord: Indien, Kalifornien, Spanien; följt av katastrofala bränder. Här ser vi små skiftningar, som vi vänjer oss vid: så snart temperaturen ökar, fylls Östersjön av cyanobakterier, giftalger som blommar. Jorden över blir orkanerna allt starkare, allt fler människor drabbas av översvämningar. Alla prognoser - vad gäller glaciärers avsmältning, vad gäller temperaturökningen - även de mest pessimistiska, har visat sig stämma.
Hur ska man göra. Det är givetvis stora politiska beslut som behövs, för att bromsa växthuseffekten. Förbjud kolkraften. Minska biltrafiken: bilfria dagar. Reducera flygtrafiken: motbok, höjda skatter, skippa subventionerna. Bygg ut solkraften och vindkraften. Forska på nya energislag. Omfördela skattemedlen, så att de som satsar på det fossilfria stärks. Det är politisk kraft som behövs, råstyrka. Men kan vi vänta? Det sker väldigt lite på minister- och riksdagsnivå. När gör en svensk politiker en påve, eller en Obama, eller en Dalai Llama?
Varje steg är nödvändigt. Varenda beslut vi fattar, i vardagen, bör har klimatet i åtanke. Om jag agerar såhär, förflyttar mig på det här viset, äter den här maten, köper de här prylarna, konsumerar detta eller detta - hur påverkar det klimatet? Frågan är enkelt moralisk. Om du handlar på ett sätt som främjar framtiden - klimatet, naturen, människorna - blir sovkudden mjukare. Om du nu behöver ett själviskt skäl att agera. Altruism räcker. Allas överlevnad räcker. Barnens och barnbarnens och barnbarnbarnens framtid. Fåglarnas. Havsdjuren. Skogens alla rörelser. Varje enskild detalj räknas, varje handling är viktig. Vi behöver inte moralisera över varandras handlingar eller icke-handlingar. Men för de efterkommandes skull måste vi agera. Typ nu.
Hur ska man göra. Det är givetvis stora politiska beslut som behövs, för att bromsa växthuseffekten. Förbjud kolkraften. Minska biltrafiken: bilfria dagar. Reducera flygtrafiken: motbok, höjda skatter, skippa subventionerna. Bygg ut solkraften och vindkraften. Forska på nya energislag. Omfördela skattemedlen, så att de som satsar på det fossilfria stärks. Det är politisk kraft som behövs, råstyrka. Men kan vi vänta? Det sker väldigt lite på minister- och riksdagsnivå. När gör en svensk politiker en påve, eller en Obama, eller en Dalai Llama?
Varje steg är nödvändigt. Varenda beslut vi fattar, i vardagen, bör har klimatet i åtanke. Om jag agerar såhär, förflyttar mig på det här viset, äter den här maten, köper de här prylarna, konsumerar detta eller detta - hur påverkar det klimatet? Frågan är enkelt moralisk. Om du handlar på ett sätt som främjar framtiden - klimatet, naturen, människorna - blir sovkudden mjukare. Om du nu behöver ett själviskt skäl att agera. Altruism räcker. Allas överlevnad räcker. Barnens och barnbarnens och barnbarnbarnens framtid. Fåglarnas. Havsdjuren. Skogens alla rörelser. Varje enskild detalj räknas, varje handling är viktig. Vi behöver inte moralisera över varandras handlingar eller icke-handlingar. Men för de efterkommandes skull måste vi agera. Typ nu.
