brollan gnuggar sina ögon och står i morgonchock och stirrar in i det tomma rummet där ikonen lyser som en mörk fläck mitt i allt det vita ljuset: herregudrun
och utanför panoramafönstret strömmar ett planetsystem förbi: tjenare
samtidigt ropar morran från ingenstans: varför flyter mina våfflor i luften när jag vill ha dom på fötterna det undrar jag nu
och farran kommer simmande snarkande på rygg som en stor stock genom vardagsrymden