embryo tar sej ensam ner i borgens innersta inre och med endast en versrad som sitt lysande vapen fäktar han sej förbi horder av elaka bokstäver
samtidigt närmar sej dom övriga salen där hela alfabetet är samlat
och embryo hör snart dom gräsliga vakterna som gläfsar utanför den svettiga gallerdörren
samtidigt vänder sej hela alfabetet om och stirrar förskräckt på dom vässade vapnen: abuabu och sverkcer tar varsin flank och grannbarnen med sina små vassa stickord marscherar fram bakom brollan som utan att tveka kastar sej rakt in i bokstavskombinationen
och embryo hugger utan ett ord ner vakterna
samtidigt virvlar brollan omkring i alfabetskaoset med sitt skrivstift och dom övriga tar sej an varje liten gemen versal dom kan hitta: det blir ett bokstavligt blodbad
och embryo plockar åt sej en nyckel och vrider upp låset och tar sej in och sliter sönder kedjorna som håller morran och farran fångna och dom samlas i en riktigt hård kram
åh embryo
åh morran åh farran
samtidigt som bokstäverna är besegrade: överallt ligger dom utspridda över det svarta golvet och grannbarnen höjer sina vapen och abuabu torkar sin panna och brollan sätter ned sin lans mot golvet: äntligen fria
men nej: ett gement litet x som ingen har sett reser sej ur bokstavshögen och snor åt sej något som låg i mitten av mitten - en skimrande tavla - och rusar mot ett fönster och kastar sej ut
brollan ser x:et sväva över den svartglittrande sjön endast upplyst av en dödsvit måne: i bokstavens famn: ikonen
då svischar det heliga ljuset mysko förbi brollan som en stråle av guld och försvinner ut i natten
