det är som att landa i ett evigt regn: orden strömmar över fönstren och det smattrar i marken av bokstäver
embryo ruskar på sej: blinkar
ikonen hänger tyst och mörk på väggen
från badrummet hörs någon spola: det är farran
som kommer ut med en morgontidning under armen: det dräller typsnitt ur den ner på golvet och det lilla ljuset mysko kommer trippande och slickar i sej
det ringer på dörren: tjenare abuabu
hej
du ser blek och mysko ut
nej det är ingen fara: hur är läget det undrar jag nu
åh: det är som vanligt kom in
jag vet inte jag
vill du ha ett glas vokaler
nej tack jag ska
vi har konsonanter i frysen: jag kan tina några stycken
nej tack det är bra
morran har lovat att hon ska baka en paj av gullivers resor och camus l'etranger
jaha men nej jag måste
har du sett brollans ikon han köpte
NEJ NEJ DEN VILL JAG INTE TITTA PÅ
nä nä: men ta det lugnt
jag måste gå nu embryo jag måste
luften är fri: men hur stavas den det undrar jag nu
säjer embryo och sträcker ut handen och kisar upp mot den pappersvita himlen: har det slutat regna det undrar jag nu
och abuabu: det verkar så
perfekt: jag har en meningsbyggnad jag tänkte lufta: ska du hänga på
nej nej jag måste nog
du kan få hålla kopplet om du vill: den är helt tam
nej tack jag måste verkligen
säjer abuabu och backar bort från huset och blickar upp mot himlen där han tycker sej se enorma bokstavsklossar komma rullande i groteska molnformationer och när han åter vänder blicken mot embryo står endast ett svartsmalt Y eller X där och flimrar i dörrhålet och bakom honom väller en svart flod av bokstäver fram: språket är oändligt
och embryo skrattar elakt: ho ho
