embryo och abuabu sitter på röda rummets veranda med varsitt stop strindberg och blickar ut över artonhundratalets stockholm
det var en diger lustiger samling anhop säjer abuabu och knycker på knäcken
ja si där går inga halta lusar på prostens krage säjer embryo och tar en pris finmalt
när de sedan reser sej och med kortrockarna hängande kring kanelröret och med skinnhandskarna i ena handen och varsin papyross i den andra ställer sej vid riddarfjärden säjer så abuabu: sicken vy
och embryo blickar upp bland de i de vita molnen på skrikande trådar hängande skrattmåsarna och ut över de i det svartgnistrande vattnet simmande änderna och svanorna och tillägger: vicken syn
