i den fruktansvärda borgens allra mest fruktansvärda inre sitter farran och morran fastkedjade vid en blöt vägg och tvingas lyssna till två versala B:n som står med bokstavspiskorna i händerna och grymtar
i borgens hjärta har dom bokstavstrogna samlats inom parentes och håller rådslag eller vad man ska kalla den oregerliga rappakalja av löst sammanfogade meningskonstruktioner som dräller ur deras ohyggliga käftar
samtidigt når embryo fram till den väldiga porten
vad står det där uppe det undrar jag nu
sverkcer bokstaverar: ORD BOK
och abuabu: särskriver dom rackarna då är dom chanslösa
men sverkcer: nja: det är nog en hemlig kod det där
en kod det undrar jag nu
ja: eftersom man måste kunna den hemliga koden för att ta sej in genom porten
är det så det undrar jag nu
alltid
jaha: vad gör vi då: går hem igen
nej nej: vi knackar på
okej
och embryo knackar på den väldiga dörren och en väldig klang sprids i den väldiga borgen och klangen sjunger ut över det väldiga havet och ekar mot himlen och skärvorna som tänds i mörkret
ingenting händer
knacka igen vetja
okej: och embryo knackar ännu hårdare och den väldiga klangen sprids igenom hela solsystemet och längre bort ändå och till slut når den ända in i borgens fruktansvärda inre
och morran hör: åh embryo
och farran hör: min grabb
