Saturday, November 07, 2009

tintomaraprojektet 9

Nu 11 kapitel.

Detta har hänt:

Embryo - den ohängde ynglingen, Frank och Mariella Fosters son - har vid ett studiebesök på Operan i Stockholm förvillat sig genom ridåer, klosetter, garderober och kulisser och hamnat på den andra sidan av verkligheten. Vi är i det dåtida Stockholm, sent 1700-tal, revolutionen ångar i luften och Embryo hamnar på flykt med ett livsviktigt manuskript instucket i sin rock. Till slut hamnar han på en lönnkrog på det skumma Kungsholmen och invigs nu i sitt öde av Madame Mandelbröd och hennes lille kompanjon, dockpojken Ormsaltare Långe.

Och just ja, Embryo har - i klivet mellan verkligheter - blivit en flicka.

Jobbmusik.

3 comments:

Cales said...

Följer med intresse. Mio, min Mio. (eller Mio, min Mia...?) Är Manuskripet som Härskarringen, lockande men otursbringande? Kommer dockpojkens näsa att växa?

Cales said...

Fast du... det här är ju ett riktigt kamikazeprojekt. det kan ju gå hur fel som helst...som när jag spontanberättar en saga för små barn och jag kommer till en återvändsgränd, men då kan man ju svamla lite. Men det skrivna går inte att ta tillbaka, (som T sa!).
Just därför är det häftigt, och jag tror att det blir bra, kanske riktigt bra.

Din jämförelse med träning för marathon och skrivande är begriplig, är själv marathonist (utan hopp att uppleva runner's high...har nog tränat för mycket). Boktips om löpning: Ludvig Rasmussons "Spring för kärleken och livet"(1995) är helt underbar - finns inte att köpa längre, men bibblan kan ha den. Ludvigs härligt knarrande röst ekar i huvudet när man läser hans texter om löpningens filosofi.

embryo said...

tack för boktipset; har reserverat den på bibblan

och visst är projektet ett riskuppdrag: det är en del av momentet

eftersom det ska vara ett äventyr: nu ska jag ta reda på vad som händer i dagens kapitel

jag säger som buzz lightyear: "to infinity ... and beyond!"