samlar på ord

Samlar på ord som kan vara bra att ha men svåra att använda utan att bli pamflettartade men som ändå är så pass allvarsamma att jag måste ge mig själv tillfälle att spränga in dem i de sammanhang där de behövs utan att de tvingar sig på och blir just: påtvingade; jag tänker på ord som 'generositet', som 'älskvärdhet', som 'medbestämmande', som 'solidaritet', som - ja, faktiskt - 'kärlek', och andra lite mer konkretiserande formuleringar, darlings, sådant som har med natur och kropp och i viss mån tanke- och erfarenhetsvärld att göra, allt sådant bråte man bär med sig, från barndomsminnen till annat som är både allmängods och privat eller rent påhittade ord och fraser som jag inte har en susning om varifrån de kom, som 'köttbenteleskop' eller 'paniktextuell', sammankopplat med en frenetisk, men till sitt varande ganska gemytlig, mellandagsliknande, typ: soft, kamp för att skriva så korta meningar som möjligt och inte fastna i långrandiga utläggningar kring sådant som egentligen är arbiträrt och kanske kunde lämnats utanför det egentliga - textens fruktkött så att säga - till förmån för att släppa in en gnutta ljus i textsjoket, ungefär som när man drar undan godmorgongardinen och öppnar balkongdörren lite på glänt och det fullkomligt väller in ljud och doftintryck utifrån: pendeltågen som kränger och gnisslar på banvallen, polishelikoptern som hovrar bortåt Högdalen/Rågsved, en ambulanssiren som sliter upp revor i vårblåsten och syrenen som nu har exploderat av små ettriga blommor som sjunger ut sin pollenljusgula tystnad och av milt glädjevansinne skrattar åt upptäckten av att de faktiskt finns till, att vi är här nu tillsammans i färg och förvirring.