Skriver ner skiten. Det är enda sättet. Att skära upp såret. Ta bort stygnen. Öppna så att det glittrar skarpt. Och sedan smeta på med ord. Sy igen med några valhänta breda sömmar. Det ska liksom sippra ut, det ska synas men det ska inte synas för mycket. Text är alltid skadligt. Att skriva är ingen lekplats. Det här är mitt operationsbord. Nu tänder vi de starka lamporna och kliver in i skyddsdräkterna. Munskydd på. Reflekterande glasögon. Den vassa borren viner. Håll i allting hårt.