torsdag, september 15, 2005

dom där mystiska menniskorna

yo

dom är ju allafall vi det är ju vareviga liten menniska som är sej själv

jag är en du är en dom anndera är en två millijoner tre fyra fem sex millijardier vi är mångnga vi är ensammra vi är ihop vi är kineser svensckar americkaner tysckland

men på interinternet bland orden som man blandrar ihop på bloggren också sajten också försvinnrer man som ett ord vem är man då

jag är ett ord jag är embryo det säjer jag nu

när du läser mej är jag en massa av en massa ord jag vägrer inte ingneting någotning allt också ingenting

men vem är jag då när jag blir en menniska av bokstävrer

jag är en menniska av bokstävrer

jag är bokstävrer jag är embryo

bokstävrer är alltning dom är som löv som blad som menniskor som sånting som försvinner i hösten i den här fruktansvärdsliga stormen allt blåsrer omkull håll i dej menniska du är liten håll i dej i varenandra eller dom andra håll ihop nu när det blåsrer

yo