BERÄTTARNAS BERÄTTELSE
av Embryo Foster
Första delen
Första delen
Gryning. Tolvhundra man står uppställda på det vidsträckta fältet. Alla i Barry Lyndonperuker och damasker. Någon har somnat om och står lutad på sin blyertspenna med soldatmössan på sniskan. Alla fjärtar lite då och då så här efter grötfrukosten och det starka författarkaffet. Nu kommer fler, poeter och poetissor, romanförfattare och författarinnor. Där står en klunga lagom hårt sminkade damer med vita laptops: den nya deckarvågen. Där borta ett par män som det är svårt att avgöra om de är pojkar i kostym eller kostymer i pojkar. Skäggiga poeter sitter på varsina hopfällbara jaktstolar och synar de vässade pennuddarna i det tidiga grå gryningsljuset. Iskalla dramatiker i svarta dräkter eller polotröjor. En resande reporter springer förbi med en fruktansvärt stor digitalkamera svängande över bröstet och en flock uppretade noshörningar efter sig. Längst bak hela det gamla gardet, grånade, med plädar över axlarna och i klänningar och kavajer från Yllet.
Nu lättar dimman.
På andra sidan en diffus kontur. Vilka är de? Pirater! Nej, icke. Samlingen är alldeles för homogen, alldeles för medelklassig, vita män de flesta, stål i blicken. Några tekniknördiga tjejer och ett par tonårsmorsor som ställer upp bakom sina söner som står bleka och knappt nåbara med ethernetkablar instuckna rakt i nacken. Nu avancerar de framåt. Nej. De pausar. De sätter sig ned. I soffor och fåtöljer och skrivbordsstolar. Vad gör de? Aha! De kollar på film. Vilken är favoriten? Vi skickar dit vår resande reporter som kurir med en vit flagg sydd av haikublad. Aha! The Matrix. Hela trilogin. Men ettan är bäst. Hur många gånger har ni sett den? Åh. Alldeles för många. Vi är förföljda av dess idéer.
Och här kommer de. In från vänsterflanken kommer idéerna som i ett orosmoln. De fäktar med musarmar och viftar med absurda argument som ur blodiga uppgörelser från Falloutserien. Och från andra hållet kommer förvirrade frihetsideologer med gamla George W Bush-T-tröjor (där de har strukit över namnet och bilden och ritat en smiley istället : :-); de slår sig genast ned och börjar skriva kvasifilosofiska politiska artiklar där varje mening börjar antingen med ordet "jag" eller ordet "frihet".
Nu mobiliserar sig författarledet. Lite yrvakna är de nog ännu. Kliar sig. Tuggar på en radbrytning. Någon går genast hem igen och fortsätter att skriva nästa generationsroman. Ytterligare någon smyger undan för att gestalta hela striden lite från sidan. Men de flesta plockar upp sina skrivdon och tomma papper och sätter igång, nu när solljuset flödar över fältet, att skriva. Och skriva. Och skriva.
