kapitel fyrtio

Just före man inser att nu, nu har man fångat själva essensen, eller det som bär, eller det givna, eller det som man väntade in, just när man har nått till berättelsens höjd (men ännu inte tagit sej hela vägen upp). Då. Det är då man ska passa på att njuta. Ta en paus. Gå ut. Dra med fingret bland årets glassnyheter. Välja en hyrdvd, bara stå där och välja och välja. Och till sluta välja att inte hyra, utan se en gammal film på teve istället. Eller inte. Läsa lite poesi, kanske. Surfa på internet, kanske. Ansa några krukväxter, kanske. Korka upp någonting. Dra kapsylen av en cokelikola. Eller inte. Bara stå där. Se på berget av ord. Vippa pennan mellan fingrarna. Vässa udden. Peta lite försiktigt. Låta orden klättra upp på skaftet. Och sen bara köra.