BERÄTTARNAS BERÄTTELSE
av Embryo Foster
Fjärde delen
Fjärde delen
Han klättrar upp på högen av brända böcker - det ryker om han skor - och viker upp ett blad i boken. Ser sig om över havet av huvuden. Nickar tyst. Lyfter blicken mot himlen. Står rak i ryggen. Oväntat stilig. Gravitetisk närmast. Solen lyser i hans ansikte; eller om det är tvärtom: han lyser upp solen. Nu höjer han en hand, låter den vila i luften, som en gren som svajar. I den andra handen blocket, texten. Nu läser han. Alla lyssnar.
- Hello. My name is Embryo. Embryo Foster. Peace all. Justice. Comfort. Pricerunner. No big deal. In the days ... when we were swinging from the trees. I was a monkey ...
- Men!
Publiken ser sig om. Skakar på sina huvuden.
- Men!
- Men vad håller han på med?
- Du!
- Du där uppe.
- Hey. You!
- Yes. Hello. My name is Embryo. Embryo Foster. Peace all.
- Äh. Tyst med dig. Ingen lyssnar ändå. Självuppblåsta fjant. Åk hem. Go home.
- GO HOME GO HOME GO HOME.
Och nu börjar man kasta saker på honom. Chokladaskar. Kalsipper. Diktsamlingar. Tangentbord. Gammal frukt. Ananas. Nu kommer den resande reportern springande med en säl som han kastar. Nu kastar någon upp. Han tvingas ned från bokbålet; nu brinner det i kostymbyxorna. Han springer som en rökbomb genom folkhavet. Armarna viftar. Orden sprutar ur honom som avgas.
Och när han är borta tittar kombattanterna på varandra. Ruskar på sina huvuden. Skrattar. Oj, vad de skrattar. De lägger armarna om varandra och riktigt gapflabbar. Det finns de som skrattar ihjäl sig, där på fläcken. Några skrattar hela vägen till banken, men de är ytterst få. Efter en stund hörs bara tysta fnissanden. Man torkar sina tårar. Lappar ihop sina blessyrer. Nu tar man sitt pick och pack och återvänder hemåt. Till internet. Till skrivarlyorna. Och någonstans inom dem alla springer den brinnande mannen fortfarande, man kan höra hans flämtanden och se hur armarna viftar. Orden som sprutar, hur de aldrig tar slut.
- Hello. My name is Embryo. Embryo Foster. I am the eggman.
- Men vad håller han på med?
- Du!
- Du där uppe.
- Hey. You!
- Yes. Hello. My name is Embryo. Embryo Foster. Peace all.
- Äh. Tyst med dig. Ingen lyssnar ändå. Självuppblåsta fjant. Åk hem. Go home.
- GO HOME GO HOME GO HOME.
Och nu börjar man kasta saker på honom. Chokladaskar. Kalsipper. Diktsamlingar. Tangentbord. Gammal frukt. Ananas. Nu kommer den resande reportern springande med en säl som han kastar. Nu kastar någon upp. Han tvingas ned från bokbålet; nu brinner det i kostymbyxorna. Han springer som en rökbomb genom folkhavet. Armarna viftar. Orden sprutar ur honom som avgas.
Och när han är borta tittar kombattanterna på varandra. Ruskar på sina huvuden. Skrattar. Oj, vad de skrattar. De lägger armarna om varandra och riktigt gapflabbar. Det finns de som skrattar ihjäl sig, där på fläcken. Några skrattar hela vägen till banken, men de är ytterst få. Efter en stund hörs bara tysta fnissanden. Man torkar sina tårar. Lappar ihop sina blessyrer. Nu tar man sitt pick och pack och återvänder hemåt. Till internet. Till skrivarlyorna. Och någonstans inom dem alla springer den brinnande mannen fortfarande, man kan höra hans flämtanden och se hur armarna viftar. Orden som sprutar, hur de aldrig tar slut.
- Hello. My name is Embryo. Embryo Foster. I am the eggman.
