torsdag, september 17, 2015

kantstött

Vi måste ta ett steg tillbaks
Vi måste börja leva annorlunda, mer
försiktigt, med större respekt: den största
respekten någonsin
för rörelsen omkring oss: säg lövträd
säg barrträd säg fågelstormarna säg
fiskstim och säg havssköldpaddor
och de långsamt gungande
noshörningsryggarna på - säg det
också - den av hetta glittrande savannen
Säg öbefolkningar, storstäder, skogar
som står i lågor, säg de kommande barnen
och deras kommande barn, säg barnen
som växer upp nu
Säg vi
Säg det till alla: vi ska inte bromsa
oss själva, vi ska ta hand om varandra
Men vi måste - det måste ske nu - leva mer
respektfullt mot jorden; praxis: flyg
mindre, kör bil mindre, lägg ner kolkraftverken,
ät mindre mat som har transporterats långa
sträckor, köp ekologiskt, återanvänd, inför
bilfria dagar, motbok på flyg, tänk
i varje steg varje beslut: vad gör detta
för klimatet, tänk att klimatet
är world wide, att fjärilseffekten tar sitt
egentliga uttryck i detta: mitt missbruk
av jordens resurser här, i västvärlden,
förstör livet där, för människan
vars hem hotas att försvinna i havet
Människan vars gård inte har vatten
Människan vars skog står i brand, människan
vars land har hamnat i inbördeskrig
efter år efter år av torka, vid torsdagens
regntunga gudar - här där en rest
av en tropisk orkan, slarvar förbi
med molntrasor och ljumma skurar
sött mjukt regn - låt oss slippa det här
Att predika för varandra är sorglustigt
och riktigt kantstött lyrik: det dånar mest
Det viktigaste man kan göra, ja kanske
det enda: gå till sig själv och
börja förändra allt där


Foto: Magnus Carlbring 2015