Människor är allt vi har, allt som kan rädda
oss; hela det öde landskapet
fylls av människor och de kommer till oss
med öppna ansikten och tomma kroppar
Vi fyller varandra med vår rädsla
Vi gör en genomarbetning av vårt liv
med kärlek; vi bygger hus åt varandra
Vi skär upp grönsaker och rakar ner dem
i den stora puttrande höstgrytan
Vi äter tillsammans, vi är hela tiden beväpnade
med lika mycket tålamod
som vakenhet: vem är du som är som jag
När allting är färdigt ska vi fira all tid
som vi har plågat varandra tillsammans
Fira och sjung tillsammans, det är så rädslan
trycks ut som en vind eller en andedräkt
vi inte rår över; människor är fria
 |
Foto: Magnus Carlbring 2015
|
