gästbloggrare: sverkcer

Ja. Man måste börja där allting slutar, vid stupet av alla tankar: där borta ser du skymten av den andra sidan. Nej. Det finns inga svar på våra frågor. Nej. Det finns inga gömda världar. Allt är bara en tom blind skog. Allt levande rör sig upp ur havet och äter och tömmer sig och parar och faller till marken och försvinner över branten. Ja. Där kan man se allting kravla in i sig själv. Ja. Tillvaron är en vulkan som lavan iskall sakta rullar tillbaks ner i och täpper igen sig själv. Nej. Till slut är jordskorpan täckt av allt det grå. Entropi. Skuggor av moln som fyller ljuset med tomhet. Molnen täcker molnen och i ett enda kraftigt andetag sugs allting in i evigheten. Ja. Det svarta hålet viker sig över oss. Nej. Det är inte påhitten som knuffar oss framåt, det är fakta: det obevekliga, nednötandet, öppningen, slutet. Ja. Det är en befrielse men den är alldeles innehållslös.