slutet grott allting grott: efter stormen en grå dag med tungt regn och maskinerna kommer ut på gatan för att ta farväl
framtidsembryo kliver in i tidsmaskinen (den ser precis ut som en skolkbuss) och när han står i dörren och vinkar fäller alla en tår och den lilla brödrosten hoppar och hoppar för att försöka se någonting och dom tuffa äggvisparna hänger över styret på sina trehjulingar och i köksfönstret kan man se frysskåpet och kylen stå och kika ut och vid staketet står en dammsugare och viftar lojt med snabeln: tja då framtidsembryo
men i sitt rum på övervåningen har embryo pluggat in igen och loggat in igen och bildskärmen lyser med sitt blåvita ljus över hans panna och händer när han rynkar ögonbrynen och skriver sej igenom floden av bråte som den digitala orkanen har lämnat efter sej
en ny dag gryr
dags att sopa upp efter stormen
och tidsmaskinen tuffar iväg på den vinterblöta gatan och man ser dom röda baklyktorna en stund innan den försvinner som en slingrande mask in i tidsvarpen och poff så är den borta
