Strutsministern har nyss återvänt; han har varit på turné för att rädda jordklotsen: "Ja det blev ett stort steg för mej och ett litet steg för den vanliga människan."
Specialministern: (räcker upp handen; nervöst) "Apropå det där ..."
Strutsministern: "Men vad är det, du ser lite ut som en liten strykrädd hund."
Specialministern: "Jo."
Strutsministern: (sätter händerna i sidorna) "Berätta. Vad har du nu gjort?"
Specialministern: "Åh. Jag skrev en liten grej. Från hjärtat. Du vet hur det kan bli. Pennan drar iväg med en som en galen terrier."
Strutsministern: "Jag vet på ett ungefär. Man vill väcka folk. Ingen fattar."
Specialministern: "Det var verklighetens folk jag ville åt. B-folket. Basen. Bagarlärlingen. Bordellmamman. Byrådirektören. Badhusvakten. Bijouteriförsäljaren. Balanskonstnären. Bidragstagaren ... nej visst ja. Banktjänstemannen. Bastubadaren. Bastubespelaren. Basketlaget. Bokmässebesökaren. Bananbåtsbesättningsmannen. Brevbäraren. Biblioteksbiträdet. Biodlaren. Bilbesiktaren. Brustablettblandaren ..."
Hela kabinettet: (sover, snarkar)
Specialministern: (fortsätter, räknar på fingrarna) Binnikemaskborttagaren. Blinismetsblandaren. Bysthållebrandskyddsinspektören. Blomkrukebevattnaren. Bekymmersbefriaren. Bortplockarbortplockaren. Bakomflötetbortflytaren. Bergsbestigaren. Barnvakten. Brandvakten. Byrålådsinspektören ...
Frilansministern: (kvicknar till, slår upp blicken, med ett finger i luften:) Har du redan sagt!
Specialministern: Har jag inte.
Frilansministern: Har du.
Specialministern: Inte.
Frilansministern. Har.
Specialministern: Inte.
Frilansministern. Har.
Specialministern: Inte.
Frilansministern: Har.
Specialministern: Inte.
Fullt slagsmål avbryter. Hela kabinetten ryker. Bataljen fortsätter på gatan utanför. Alla lägger sig i. Elit. Vanligt folk. Ja till slut är slagfältet fyllt av kroppar, sönderslagna, medvetslösa, lemlästade. Alla lika. Alla likadana.
