Den sköna nya värld som det där nya arbetarpartiet skapar blir allt genomskinligare och alltmer falsk: en skrivbordsprodukt av en skicklig pr-organisation, det är allt.
Ideologin - under kosmetikan av ordballonger och nyspråk och smarta referenser till folkhemsikoner som Tage Erlander och presskonferenser ute i den så kallade verkligheten - i botten är horribel och handlingarna urbota dumma: man ska bygga motorvägar (i en värld där vi tvunget måste minska biltrafiken), man ska sänka skatterna (i ett samhälle där de sociala klyftorna ständigt ökar; bilar bränns i förorten, pensionärer får inte en fair del av det samhälle de själva byggt upp, lönearbetare tvingas till sänkningar, fackförbund försvagas liksom a-kassan) och nu framkommer det (fast vem är förvånad?) att det finns en underliggande plan att skapa ett låglönesamhälle med en klass av working poor.
Idén är dödfödd och patetisk och gammaldags. Till och med i USA har vinden vänt mot ett mer solidariskt samhälle.
Men, det är klart att den kommer att leda till en sak: en ny arbetarklass föds, och med den en ny arbetarrörelse, ett nytt proletariat, en ny arbetarlitteratur, ett nytt 1930-tal. Men hur nytt är det på en skalad banan?
Det undrar jag nu.
