Nu är det sjösatt. Jag vet alltså inte från dag till dag hur det ska gå. Jag är på det sättet med fullt ut i skapandeprocessen, liksom förlorad i den; texten får släpa med mig genom sina korridorer och öppna dörrar till nya kapitel. Jag bara anar skepnader och repliker där bakom.
Tillblivelsen är en del av projektet. Analysen utförs parallellt med skrivandet. Men det är vad som sker på den andra sidan som är det väsentliga. Här bara strössel över bildskärmen. Bloggrus. Igår, efter uppstarten, mycket trött. Bokstäverna började krypa ut ur huvudet som iglar; man kan se på sig så: som ett försöksdjur som har stängt in sig själv i en box fylld av ord, fraser, bisatser, radbrott. Men det är också en sådan vecka, folk går på knäna.
Då jag har sprungit en del maratonlopp vid det här laget, är den här arbetsinsatsen jämförbar med uppladdningen inför ett sådant. All koncentration vid löppassen, ingenting får störa eller stå i vägen. Ambitionen påminner på andra sätt också, då man vid en maratonsatsning alltid räknar med att loppet ska genomföras, att man ska vara i form och färdig just den dagen loppet går av stapeln och klara av att bryta mållinjen som planerat. Men maratonloppet har den givna tjusningen att man aldrig egentligen vet. Det kan gå åt fanders. Man kan bli sjuk. Den sista milen är ohygglig. Vädret kan förstöra alla förberedelser. Även om man har tränat och fyllt på vätske- och energidepåerna maximalt, så kan kroppen ge vika. Det gäller att vara mentalt fulladdad.
Den gamle Europamästaren Baldini sa, och detta vet varje löpare - från motionär till yppersta elit -, att hälften sitter i benen, hälften i huvudet. Man måste vara både fysiskt i trim och ha förmågan att koncentrera sig. Den japanske författaren och maratonlöparen Haruki Murakami skriver i sin lilla pärla What I Talk About When I Talk About Running att de tre viktigaste komponenterna till att bli romanförfattare är: talent, focus och endurance. Han menar att hur mycket talang man än har, måste man kunna fokusera och vara uthållig. Samma gäller vid löpning. Att vara både i momentet och hålla distansen ut.
