I ena laget har vi eliten: det är ett slags överutbildade intellektuella robotar som ser ner på allt och alla. De är vältränade och vet för mycket och kan för mycket och har för många insikter om människans skörhet och felbarhet. Och de är alltid fruktansvärt olyckliga.
I det andra laget har vi verklighetens folk: det är ett slags underutbildade amöbor som knappt orkar släpa sig till tevesoffan utan att få vällevnadssjukdomar. De kan ingenting om någonting och sköter sig själva och skiter i andra. Och de är alltid fruktansvärt aplyckliga.
