Nä nu ger vi den i det här.
Farran och Embryo och Brollan och Morran och det lilla heliga ljuset Mysko packar allt dom äger och har - en korg ananas en flaska franskt - i en gisten eka och Morran sätter sig vid årorna och Farran i aktern med megafonen och sen bara ror dom rakt ut mot havsbranden havsbandet havsbranten och när natten kommer fortsätter dom att ro - byts av och bryts av och svär och flämtar under årorna och nu är det Brollan som gormar dom framåt: "Galärslavar!" - och till slut stiger solen som en väldig brinnande blomma framför dom och dom låter båten bara glida in i soluppgången som en rymdskyttel över händelsehorisonten och in i nästa dimension.
okcså där svimmrar bråkstäverna
under bråten som flimrande skimrande
punkter: ...
okcså där tittrar sälarna upp ur vattnet
som nyfikna telefonjakc:
..
..
innan dom dykrer upp okcså ner igen
okcså bokstäverna stävar utåt
bortåt
okcså bror dom hemåt
långsamt: årtag
för årtag år för år eon för eon
tills dom strår på tröskeln
till värkligheten igen
- poff! -
Hemma. Villagatan. Himlen som skymmer. Teven som susar. Det är vilken vardag som helst ånyo. Farran bläddrar igenom gomorrontidningen: allting har redan hänt och passerat. Morran hukar över en algoritm. Brollan står med händerna i akvariet. Embryo vid sitt tangentbord med självlysande ansikte. Det lilla husljuset Mysko sitter i fönstret och tittar upp mot skärvhimlen. Skärvorna ser tillbaks på honom, tysta och tomma i mörkret.
