Saturday, October 31, 2009

tintomaraprojektet 5

Skriver i stort sett live. Märker att jag behöver ligga något kapitel före mig själv, plöjer textsjoken framför mig som en snövall; då hinner jag se igenom och redigera innan jag lägger ut det. Det är som att lägga ut stenarna till en bro samtidigt som man ska över den. Att - verkligen - skriva i steget.

Det är omöjligt att göra på vanligt sätt nu, gå tillbaka, ändra, byta namn, platser, stryka skeenden eller fixa till anakronismer och kasta om. Tillåter mig att korra felstavningar och justera stycken, men det ska var minimalt. Edera och skriva och skicka ut det på nätet i en faslig, men metodisk, fart. Avsnitt för avsnitt för avsnitt. Från 0 till 100 på 100 dagar.

Idag nummer 4.

Jobbmusik. Hittade Bottle Rockets på Spotify. En av Uncle Tupelos (de som blev Wilco och Son Volt) roadisar. Vassast: gitarren på Radar gun.

Apropå gitarrsolon och Wilco: Impossible Germany.

7 comments:

ab said...

Här kommer man in och har själv en bok som man inte vet vad man ska göra med, och så händer det grejor hos embryo! Modiga grejor.

Jag får email efter email från Författarförbundet med nödrop och vet inte vad jag ska ta mig till. Hur ska vi leva? Hur ska vi skydda oss? Varför finns det arroganta människor där ute som inte vill att vi ska ha upphovsrätt till våra verk? Varför ska alla andra få betalt när de handskas med det vi skriver, men inte vi?

Nu måste jag iväg till din Tintomara-sida. Lyckospark.

embryo said...

"Hur ska vi leva?"

framåt!

"Hur ska vi skydda oss?"

kollektivt!

"Varför finns det arroganta människor där ute som inte vill att vi ska ha upphovsrätt till våra verk?"

jag tror det är mer ignorans än arrogans: jag hoppas det jag hoppas att kunskapen ökar och medkännandet därmed

ab said...

Jag skrev om dig på min blogg, embryo. Lånade boken på tintomarasidan - hoppas det är ok?

embryo said...

ab: obsalut okej: ditt stöd är viktigt

den lilla boken ritade jag härförleden

den kan symbolisera: boken

upp till krampboken

ab said...

Bara vi inte blir obsoleta, så...

De där snörena på boken, bildar de bokstäver eller tecken av något slag?

embryo said...

nej: det är ju bokens små armar och ben :-)

boken kan gå själv från tid till tid och genom form ur form: från skriven på rullar och i blod och bläck till pärmar och papp till förbiflimrande försvinnande digitala tecken: aldrig obsolet alltid mitt i sin tid

ab said...

Ah! It's all clear now!