torsdag, april 17, 2025

regalskeppet mänskligheten

Regalskeppet Vasa. Oceanångaren Titanic. Rymdfartyget Aniara. Mänsklighetens hybris. Ikaros vingar. Solens hetta. Klimatkrisens dilemma. Antropocen. Fossila bränslen. Global uppvärmning. Skenande temperaturer. Tröskeleffekten. Exponentiell förändring. En hotad jord. Vi har bara en planet. Planetskeppet Tellus. Smältande glaciärer. Varningstecken. Klimatforskares kunskap. Klimataktivisters rop. Politikers valhänthet. Oljelobbyns pengar. Vi går mot en tid ingen av oss någonsin har upplevt.

Regalskeppet Tellus. Oceanångaren mänskligheten. Rymdfartyget Vasa. Planetskeppet Aniara. Koldioxidhaltens oavbrutet stigande kurva. De ökande skyfallen. Värmerekorden som avlöser varandra. 1.5-gradersmålet glider förbi som en passerande oljetanker. Den lilla optimistjollen människan. De döende haven. Torkan. Klimatflyktingarna. Regalskeppet styr ut på det okända vattnet och kapsejsar i hettan. Flykten till planeten Mars. Flykten till ett smältande Grönland. 

Att stå ombord på ett fartyg vars risk att sjunka ökar för varje dag varje dygn varje månad och år seglatsen pågår. Att känna brädorna gnissla av hettan från det brinnande kolet i lastrummet. Att se sig om efter livbojar och flytvästar och räddningsbåtar. Att skjuta upp ett nödbloss. 

Kassandra ropar från utkiken däroppe i den svajande masten. Det finns ingen framtid där ute! Det finns inget hopp! Vänd om. Backa in i svalkan, i den dåtida brisen. Regalskeppet Tellus med slaka vingar och stirrande galjonsfigur. Oceanångaren Titanic i den nermörka natten. Goldondern Aniara som ett allt tunnare streck av ljus, drunknar i rumtiden. Vasa slår runt i klimatkrisens spår och sjunker med tågvirke och segelduk hängande mot bottnen.

Besättningen säger ifrån. Människan ropar. Ingenting sker. Regalskeppets rorsman har en hjälm som täcker hela huvudet, ser ingenting, hör ingenting. Kaptenen sover i sin koj, vill inte vakna till detta. Oceanångaren Tiden. Rymdfartyget Brådskan. Regalskeppet Aktion. När durken brinner och seglen faller i hettan och  trots att vi ser det ske  ingenting görs, vad gör vi. Myteri. Vänder kurs. Säger ifrån.

Om man inte förstår att världens museer  liksom städer, våra hem, gårdar, hamnar, allt  är hotade. Om man inte ser att alla våra grödor kan försvinna. Om man inte begripit att världens vattenreservoarer smälter bort. Om man som makthavare gör tvärtom än vad som borde göras. Då kommer människor att protestera. Då kommer det civila motståndet, olydnaden, öka. Vi måste alla ta ansvar.

Hur gör man rätt i en tid som går åt fel håll.

måndag, december 02, 2024

julboken

SKRIV SKÖNLITTERÄRT nu till formidabelt julpris. 100 kronor plus porto (75:-)!

Beställ här!
 

måndag, juni 26, 2023

klimatförnekare










 

tröskeln

Vi står på tröskeln nu. Det är tydligt. Den kritiska punkten. Är nu. Så många år har kastats bort. De här förbannade klimatförnekarna och den av oljelobbyn sponsrade förnekelseindustrin. Den komplexa psykologin kring klimatkrisen; den är faktisk, reell, vi skapade den och vi måste stoppa den. Det är i elfte timmen. Vi som har lyft frågan, och ändå inte. Vi nådde inte fram. Tjatmostrar. Klimatet, nu igen. Suck. Kan vi inte prata om semestern istället, bara. Det blir kvavt i rummet. De som tar upp ämnet, blir bara moraliska dåliga samveten åt andra. Det blir suddigt. Säg som det är. Fakta. Men. Jag tvekar. Jag blir ett av problemen. Eller att problemet är mitt. Så många gånger har jag fått höra "Ja vi vet ju att du inte gillar det här" (oftast om flygning). Som om det här är något jag gillar, eller inte, som om det är det som är problemet. Vad jag tycker. Det här handlar ju om oss alla. Titta. Känn efter. Vi står på tröskeln. Hettan slår emot oss. Egentligen har vi klivit in i det andra rummet redan, men det får vi strunta i. Vi måste agera. Med kraft och framåtanda och - faktiskt - genom att njuta av den värld vi har. Utan att missbruka den. Och det är inte så jävla lätt. Varje dag bränner vi fossilt, i olika grad, via transporter, mat, konsumtion. Men. Varje utsläpp räknas. Och även om det måste till drastiska politiska beslut (nej det räcker inte med att vänta på kärnkraft och samtidigt tro att vi kan fortsätta som nu), så är dina och mina gärningar viktiga. Bara att vi pratar om det. Bara att vi inte skuldbelägger utan istället redogör för fakta. Läs de här böckerna. Förstå den här forskningen. Lyssna på vetenskapen. Följ nyhetsflödet. Se hur kurvorna stiger. Koldioxid. Temperatur. Växthuseffekten. Sammanhanget är så lätt att begripa. Och ändå. Detta motstånd. Denna ilska; den möter man mest på nätet. Är det rädsla. Eller okunnighet. Jag vet inte. Man måste våga möta realiteterna. Det här är inget att bli arg för. Det är som världen är. Tyngdlag. Solsken. Atmosfär och biosfär. Den eskalerande globala uppvärmningen. Vår gemensamma värld, livsmiljö. Klimatkrisen. Den måste vi ju kunna prata om. Eller hur.