we are unstoppable

Allt är politik. Ingenting av värde är politik.

Människor är inte handelsvaror.

Det finns bara ett jordklot och det är detta.

Vi måste samarbeta.

Klimatkrisen är mänsklighetens största utmaning någonsin.

Vilken tid att leva i ändå, när allt vi känner till står på spel.

De som fördröjer och förnekar och förminskar föröder vår gemensamma framtid. De ska skämmas något vansinnigt.

Klimatet vet inget om politik.

Det går inte att förhandla bort koldioxidens påverkan på klimatet.

Växthuseffekten är inte börsnoterad.

Biosfären - vår livsmiljö - är inte till salu.

Egoismens och superindividualismens epok är till ända.

För att lösa klimatkrisen måste vi gå samman.

Håll ihop.

Fotosyntesen. Kolcykeln. Den globala uppvärmningen. De står inte på valsedeln.

Hur ska man rösta, när klimatet står på spel. Borde inte det vara i allas intresse, att värna biosfären. Vi bor ju här allihop.

Alla kan alla fakta nu. Och detta. Det går snabbare än någon anade.

Naturen slår över. Slår tillbaka.

Du måste välja nu. Det här, i förändringen. Eller det där, mot destruktionen. 

Det är aktivismen som är den positiva kraften. Rörelsen. Det är responsförnekelsen som leder oss in i återvändsgränden.

Koldioxidhalten rubbas inte av hur vi röstar utan av vad vi gör.

Men. Det är partierna åt höger och opinionsbildarna åt höger som ägnar sig åt förnekelse och fördröjning. Varför? Kan någon förklara varför.

Att destruera världen är en dålig framtidsplan.

Vi måste sluta bränna fossila bränslen. Vi måste ställa om till hållbart. Bygga kretsloppssamhället. 

Och det kommer att bli kul. Det vi gör tillsammans är roligt. Det som kräver handling skapar också dig, oss. Vi är konstanten i förändringen.

Expansion övergår i återhämtning. Cirkulär ekonomi istället för rovdrift. Ta vara på det vi har. 

Ta hand om dig själv.

Aktion. 

Att använda sin röst.

Jag kan inte se någon annan lösning än att rösta grönt. Eller rödgrönt. De andra partierna har inte begripit - eller förmår inte eller törs inte förstå - allvaret. Klimatkrisen är på riktigt. Vad de än säger. Vad de än tror. Vad de än lever i för illusion.

We are unstoppable. Another world is possible.

We are unstoppable. Another world is possible. 

We are unstoppable. Another world is possible. 

We are unstoppable. Another world is possible. 

We are unstoppable. Another world is possible.

We are unstoppable. Another world is possible.

Klimatrörelsen från gatan måste in i parlamenten. Tiden är knapp men tålamodet oändligt.

En liten handling tillsammans med tusentals andra är en stor handling i sig själv.

Varje röst räknas. 

Du hörs. Alla röster hörs. Säg det.

We are unstoppable. Another world is possible.

Till slut blir vi alla klimataktivister.

Den ökande globala uppvärmningen beror på vårt brännande av fossila bränslen. 

Det är vi, hela tiden vi som är orsaken. Det borde inte vara ett problem.

Vi äger frågan. Vi har svaret. Det är vi.

Vi bygger en bro från gatan och in i parlamentet. 

Another world is possible.

Din röst räknas.

Ord är viktlösa. Och okrossbara. Skriv det. 

vi som drog i nödbromsen

Ska man slå sig för bröstet
eller ska man sätta sig stum
med tom blick och åse eländet
Eller ska man ignorera det faktum
att faktum är att allt vi sa allt vi skrev
och sjöng och plitade ner på plakat
var så adekvat att det gör ont
i hela jordklotets ryggrad, biosfären
spjärnar emot
Att med ojämn högermarginal
manifestera klimatkatastrofens noder
var kanske tröstlöst, att gå med
i klimatmarsch efter klimatmarsch
gav en fåfäng förhoppning
om att förändring skulle bli
Cyniker och misantroper, klimatförnekare,
livrädda medelålders män
som såg sin världsbild evaporera
för blicken i realtid
fick istället sätta agendan
Tillväxt
Expansion
Evig förändring mot ett slags suddig
utopistisk välfärdsvärld
där varje människa äger en bit egen
strand, har ett litet
mysigt kärnkraftverk
i radhusområdets ytterkant, bor
klimatsmart med gröna grästak
och växthusfasader där de kan plocka
oranginer från burspråksfönstret
Inga blir sjuka längre
Alla kan flyga med små jetpack
på ryggen, planeten Mars är koloniserad
och med radiovågor skickas energi
från fusionsreaktorer i dess inre
rakt in i vår espressomaskins
artificiella hjärnkontor
Vi behöver bara läsa böcker
och äta kärnfria vindruvor medan världen
vi har skapat roterar själv
genom ett harmoniskt universum
Men nej
Med handen hårt om blyertspennan
skriver jag en sorgesång
som på en enda versrad övergår
till det enda som är det enda
                                    möjliga
Aktivt hopp, för inte i helvetet
kommer vi att ge upp denna värld
där de mest oskyldiga drabbas hårdast
av alla och den framtid vi tidigare
såg som hoppfull självklar 
intagande utmanande väldig
nu är en avsmalnande
värmegraf och ett försvinnande
                                     istäcke
Jag behöver inte nämna
översvämningar och eldhav, allt det
skrev jag för fem och tio år sedan
och forskningen har sagt det i 
                                     decennier
Nu är det förstasidesstoff i tidningen
och samtalsämnet vid trädgårdsbordet
Kaffekoppens genomlysta porslin
Trädkronans mörkgröna mörker
Gräsfältet som bleknar och vid horisonten
                          eldbårdens sotsvarta bräm
Du tog det kanske för kulisser, litterära
eskapader, kitsch
Hur skriver man fakta som är alarmerande
utan att bli anklagad för att vara alarmist
Det går inte; jag är alarmist
Koldioxidhalten fortsätter oavbrutet att stiga
Temperaturkurvan fortsätter oavbrutet
                                                           att stiga
Vi minns sommaren 2018, hur vi gav vatten
åt de vilda djuren, vi minns sommaren 
2021, katastrofbilderna blev vardagsmat, nu
kom toppen av grafernas graf – istäcket
på Grönland smälter snabbare än någonsin
Vet du att om all Grönlands landis försvinner,
stiger havsnivån med sex meter
Vet du att om Antarktis sedan
börjar smälta – du vet att de exponentiella
effekterna oavbrutet sker, albedoeffekten
avtar, permafrosten släpper, världshaven
sväller av värmen – stiger havsnivån
med sextio meter
Världen har varit där förut, hothouse
earth, ni vet vad klimatförnekarna
skriver, vindruvor i Norrland, palmer
på Nordpolen, varmt och vackert väder
Men det där är bullshit
Ity graferna måste bändas neråt innan
det eskalerar etter värre; just nu
1.2 graders höjning av den globala
medeltemperaturen – och stadigt uppåt
mot 2 grader, därefter
Vad skriver man, kaos
Kaos
Ord
Entropi
Utslocknande
Jämviktsläge
Tomhet
Indifferens
Den betydelsetomma tiden, en sakta
roterande mörkgrå kula
i ett våldsamt vitt universum
av utdöd materia format till
                                     ingenting
Ingenting av det vi skriver blir kvar
Ingenting av det jag gör nu
är giltigt, ingenting av
detta handlar om mig
utan om det stråk av tillvaro tillblivelse
tillfälle som just nu är, vi vandrade
igår i naturreservatet Paradiset, såg
havsörn, kände doften
av pors, smakade de små torra blåbären,
överallt på stigarna de bruna små grodorna
Du lyfte upp en, det är där vi är nu,
med ansvar för det allra minsta i det 
allra största, biosfären
skälver till
i sin litenhet, det är bara det jag skriver

du vrider dig

Du vrider dig

som en metmask

på den blanka krok

som kallas verkligheten

Fakta efter fakta

förföljer dig dagligen

De här värmerekorden

kan de verkligen, de här

regnovädren, den här

torkan, alla de här

artiklarna och rapporterna

kan de verkligen, jag

menar är det inte

lite överdrivet

Nej, inte en chans längre

att du kan värja dig

Det är förstås förlamande

att vi inte kan leva

som vi gjorde nyss

Bläddra i resebroschyren

Tanka fullt

Beställa hem ditten och datten

tills hemmet svämmar

över av saker vi inte behöver

Jag är förstås också fast

i den där sträckbänken

Nedanför mig

havet, ovanför mig himlen

Och i munnen mitt kreditkort

Vi lever långt över

våra tillgångar, långt över

vad jorden förmår att ge tillbaka

Sakta men säkert

nöter vi ut den plats

vi fått, tills marken blir tunn

och avgrunden under oss

är öppen, jag vet

att språket i det här läget

inte blir särskilt målande

Gestaltningen är stendöd

Inlevelsen kall

Tecknen är så tydliga

att ingen omskrivning behövs

Vi har inte tid till krusiduller

Men tid att ta det easy

har vi: bryggorna väntar,

stiltjen till havs, ett änge

du ska slå med lie

Ett glas att tömma,

en nyskördad

potatisruska som jorden

dräller ur, en pappask

jordgubbar, de doftar

så det virvlar upp

i huvudet; efter skålen

till Frö och till Balder, vågar du

ta upp klimatkrisen

vid matbordet

eller ska duggregnets

tystnad råda över världen

solflygplanet

Nu de här dagarna
när solflygplanet ljudlöst flyger
över Atlanten, nu de här dagarna
av den sista islossningen
De högsta temperaturerna
som har uppmätts på jorden: den här tiden
av mänskliga erövringar
av ingenting och allt, de här dagarna
då permafrosten släpper
med små utandningssuckar: koldioxiden
fyller luftrummet och tömmer oss
på syre; vi lutar oss fram
över tangentbordet eller tillbaks
mot en rygg av ljus; de här dagarna
av upprördhet och total indifferens: klimatet
har blivit ett ord som betyder allt
och ingenting; solflygplanet
som är så lätt att det kommer flyga
in i vårt minne
utan att det märks, det flyger
genom de här dagarna
då fullmånen och sommarsolståndet
möts
Blinkande fyr inombords, flämtande
lanterna vid den bleka/mörka/bleka
händelsehorisontens slut

juni 2016

klimatkunskap

Klimatkunskap, ett startkit. En hemsida. Tio forskningsrapporter, klassiska och samtida. Tre sinsemellan olika böcker. 

Royal Societys hemsida, här finns grunderna.

Tio rapporter, från 1896 till 2020:

On the Influence of Carbonic Acid in the Air upon the Temperature of the Ground, Svante Arrhenius 1896

Thermal Equilibrium of the Atmosphere with a Given Distribution of Relative Humidity, Manabe och Wetherald 1967

On the causal structure between CO2 and global temperature, Sawyer 1973 

Atmospheric carbon dioxide variations at Mauna Loa Observatory, Hawaii, Keeling et. al. 1976

Carbon dioxide controls Earth's temperature, Hansen 2010

IPCC Fifth Assessment Report (AR5) 2014

On the causal structure between CO2 and global temperature, Adolf Stips, Diego Macias,X. San Liang 2016

IPCC Special Report on Global Warming of 1.5 ºC 2018 

IPCC Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate 2019

World Meteorological Organization (WMO) 2020


Tre böcker:

Aktivt hopp. Ger en riktning för hur man kan förhålla sig till sin ofrånkomliga sorg och kanske sin tillfälliga uppgivelse inför klimathotet, och finna en väg att både agera och bli mer tillfreds. Riktar sig till dem som vill våga agera på allvar. 

Mark Lynas. Framåtblickande, kunnig, rak, och inte teknikfientlig. Beskrivningen av världen, hur den blir vid temperaturökningen är omistlig. 

Kimberly Nicholas. Sprillans ny. Mycket kunnig, personlig och framåtblickande. 

skriv

Det finns ingen friare syssla, än att skriva skönlitterärt. Vad de än säger till dig, vilka inre krav du än ställer på dig själv – du är fullständigt fri när du skriver. De första tunga vingslagen börjar här. Du står vid en brant. Du står vid stranden, den blanka skärmen, det tomma papperet. Vad väntar du på? Kliv ut i vattnet. Flyg ett stycke. Skriv. Skriv skönlitterärt

#nomoreemptypromises

Du kanske undrar vad jag gör just nu. Ja det är de här professorerna jag tänker på främst. Hur det startade. Kevin Anderson, professor i energi och klimat i Manchester, han som hade en gästprofessur i Uppsala, och alltid tog tåget hela vägen dit, han som tog fiskebåt till en klimatkonferens på Island. Varför? Det ville jag veta. Katharine Hayhoe, professor i statsvetenskap, atmosfärforskare, chef för Climate Science Center i Texas. Hennes oavbrutna folkbildande engagemang i klimatkunskap och hennes muntra tilltal men samtidigt mycket behärskat allvarliga syn på krisen vi befinner oss i och vad vi måste göra åt saken. Den antropogena påverkan på klimatet. Johan Rockström, professor i miljövetenskap i Sthlm, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research. Alla hans föredrag om klimatets historia och utveckling och om människans påverkan, hans uttalade oro och samtidigt medvetna tanke om att vi kan göra något åt detta, om vi gör det nu. Och alla de andra. Michael E. Mann, professor i meteorologi, med hockeyklubbsgrafen, där den branta ökningen visualiserades. Charles David Keeling, som började mäta koldioxidutsläppen och vars publikationer också visar den branta stegringen. Syukuro Manabe och Richard T. Wetherald, deras forskning - från 1967 - om hur en fördubbling av koldioxidhalten ger en temperaturökning på två grader; det som stämmer nästan på decimalen. Och litteraturen jag fick i mig. Klimatskribenterna. Naomi Klein. David Wallace-Wells. Peter Kalmus. Eric Holthaus. Och nyhetsrapporteringen. Och klimatkonferenserna som först banande vägen (Kyoto) och sedan fejlade (Köpenhamn) och till sist lyckades (Paris). Vi kan backa sedan till Joseph Fourier (Frankrike), tidigt 1800-tal, John Tyndall (Irland), mitten av 1800-talet och Svante Arrhenius (Sverige), slutet av 1800-talet, och hur de alla påvisade växthuseffekten och koldioxidens påverkan på den globala uppvärmningen. Det är alltså naturvetenskap det här handlar om. Råa hårda fakta. Inte politik. Inte omotiverad oro. Inte domedagsprofetior. Vi vet ju allihop hur det ser ut irl; värmerekorden avlöser varandra, år efter år efter år. Världen är på väg in i en uppvärmning som människan aldrig tidigare har upplevt, och det här har skett på en blinkning i tid i geologisk jämförelse. Det är panikbråttom. Det är detta Greta Thunberg och hela den världsomspännande klimatrörelsen vet om och hela tiden har sagt. Lyssna på forskarna. Agera politiskt, nu. Ställ om till hållbart, allihop. Väg alltid in klimaträttvisan - det är den rika västvärlden som har ställt till allt det här via industrialiseringen - vad fort det gick! - och vår aldrig avstannande expansion och tron på evig tillväxt. Partyt är över. Det är förstås trist. Men, man kan ha kul utan olja. Segelkraft. Vindkraft. Solenergi. Vågrörelser. Vatten. Bygg tätt och säkert. Odla mer, odla upp, skövla ingenting, ät bättre, avindustrialisera jordbruket, forska på nya energislag oavbrutet. Och tagga ner. Läsa en bok släpper inte ut mycket koldioxid. En vandring i skogen hjälper upp humöret, och gör ju ingen skada. Baka en sockerkaka är relativt klimatsmart, det kan vi kosta på oss. Och sprida kunskap. Att ha gott humör är inte heller farligt. Men samtidigt vara vaksam och så noggrann en människa förmår (det är inte bara lätt, det stora och helt avgörande besluten fattas på makthavarnivå - bensinransonering, motbok på flyg, stopp för alla subventioner på klimatskadlig verksamhet, fossilfri industriproduktion, fossilfria transporter, utbyggda järnvägsnät, kollektivtrafik, elcykelpremier (ja den hjälpte), och så vidare och så vidare) och komma ihåg att faktiskt alla utsläpp räknas. Så kan man avstå ett av dem idag och ett imorgon, blir det lite bättre hela tiden. Och sedan kan man förstås engagera sig. Till slut blir vi ändå klimataktivister allihop, biosfären kräver det av oss. Idag är det exempelvis global klimatstrejk, online, med mottot #NoMoreEmptyPromises, apropå makthavarnivå; påverka dem, säg ifrån, rösta på partier som fattar allvaret. Skriv. Prata. Och passa på ibland att ta en kaffepaus. Ät en frukt. Fira fredag. Det är vad jag gör just nu. #fridaysforfuture