måndag, april 29, 2019

vi börjar här


Vi börjar här. Klimatförändringarna har skapat en enorm rörelse bland människor. Insikten har vuxit snabbt, trots allt. För bara något år sedan var det ganska svårt att ens ta upp frågan, samtalen blev ansträngda, man skruvade på sig, sänkte blicken, ville protestera, säga ifrån. Men om man är inläst på ämnet och om man följer nyhetsströmmen, blir verkligheten alltmer knivskarp och de prognoser som tidigare har gjorts visar sig stämma, med råge. De som nu försöker hävda att de värmeböljor och den torka och de bränder och de höjda havstemperaturer som orsakar enorma översvämningar vid orkaner, att allt det bara är väder och att det är i övergående, har alldeles fel. De tjugo av de varmaste åren någonsin uppmätta har varit de senaste tjugotvå åren. De fem varmaste åren någonsin har varit de fem senaste åren. Och koldioxidhalten har stigit enligt samma kurva. 27 april uppmättes 414 miljondelar (ppm) koldioxid i atmosfären. I 10 000 år låg halten på 285 ppm, och klimatet var hyggligt stabilt - givetvis skiftade vädret, det gör det alltid - och det var under den epoken människan erövrade jorden. Kring 1850 begick människan dock misstaget att börja bränna kol och olja, och ganska snart rubbades jordens system. Temperaturen började omedelbart att stiga, globalt, i samma tempo som koldioxidhalten steg. Och nu ser vi effekterna av detta i stort sett dagligen i nyheterna. De fruktansvärda vattenmassorna i regnoväder och orkaner. Torkan både här i Sverige och ute i världen. Arktis som smälter snabbare än någonsin; även Antarktis, isvärlden, rubbas. Skogsbränder. Djurarter som deklinerar och som kommer att dö ut. En fortsatt stegring av koldioxidhalten är - i klarspråk - förödande. Så vad gör vi, nu när samtalet är lättare att föra och insikten växer? Vi agerar. Vi ställer om till ett hållbart samhälle och anammar en cirkelekonomi; vi förstår att kretsloppsliv är mer likt hur jorden fungerar, än människans ständiga expansion, utåt, uppåt, framåt. Vi måste backa, men framlänges. Vi måste sluta bränna fossila bränslen. Vartenda ton koldioxid räknas, varje utsläpp avgör hur det går längre fram. Så vi börjar här, varje dag, varje morgon. Hur kan jag minska min koldioxidskuld, i detta nu? Hur kan vi? Hur kan vi påverka makthavare, industrier och företag? Hur kan vi arbeta tillsammans - det är väl det enda sättet? - för att insikterna ska övergå i direkt handling? Det är - med de största ord som finns - en fredsrörelse som sker, förhoppningsvis den största någonsin. För det är bara genom fred och samarbete som vi kan ordna upp det vi har ställt till. Och faktum är att den klimatkris vi befinner oss i just nu, kan bli det som enar människor jorden på ett sätt som aldrig tidigare har skett. Säg inte emot. Säg inte att det är en dröm. Säg inte att det inte går. Eftersom det måste gå. Eftersom verkligheten är krass och hård just nu; klimatet är i olag. Men genom starka initiativ och modiga beslut kan vi förändra allt.
Foto Magnus Carlbring 2019


fredag, april 26, 2019

kretsloppsfantastiskt

Tycker du om att röra dig i naturen. Är du en skogsmänniska. Älskar du att bada i havet. Tycker du om färsk frukt. Skogshallon. Har du gjort fläderblomssaft. Är du en sån där som står i vadarstövlar och fiskar, i en knäpptyst älv. Hör du lommen. Har du mött en älg, ett rådjur, har du sett en kungsörn, hört enkelbeckasinen ryttla. Tycker du om att ligga i gräset, och bara se himlen, hur det rör sig där uppe. Är du galen i Vintergatan, tröttnar du aldrig på sommarnätter: att stå där med munnen öppen och gapa åt alltet. Använder du rapsolja. Har du sett en räv, i det vilda. Har du sovit i ett tält. Tycker du om att cykla på små knaggliga vägar och lägga cykeln i gräset för att stanna till och huka dig över ett hav av purfärska smultron. Vet du hur kungsmynta doftar. Eller en vildros, den knappt kännbara parfymen som du måste vända om och hämta in. Minns du uttrycket "mellan hägg och syren". Kommer syrenen att blomma i år. Finns häggen kvar. Är det ekorrar kvar i trädkronan. Finns det humlor, bin. Hur många sjöfåglar har försvunnit. Vet du vad som hänt med alla insekter. Varför hör du ingenting när du vaknar. Varför blåser det så. Varför är vinden så torr. Varför så många bränder. Varför så lite grundvatten. Varför alla dessa alarmerande nyheter, om hur temperaturen bara stiger, år efter år efter år. Det vet du ju. Du vet vad du ska göra. Vad vi ska göra. Vi ska ta oss tillbaks till något vi har förlorat, och samtidigt arbeta oss framåt, mot någonting nytt. Fossilfritt. Hållbart. Kretsloppsfantastiskt.
Foto Magnus Carlbring 2019

torsdag, april 11, 2019

flaskcpåsken

embryo okcså hans farra sittrer på bryggran okcså vimplar fiskc

oj vilkca fina gräddor som svimmrar här i skön

ja vilkca enorma badare: den där måste vägra minskc ett flundra ton

den sjungrer på sista färsen det säjer jag nu

yo

dom glömmer sej i vaskcen det säjer jag nu yo

fly mej ett drag eftrersom det blåsrer upp

vilkcen sorts drag det undrar jag nu yo

en rödsprätta okcså en hål

en hål det undrar jag nu yo: kan man fiskca hål

obsalut: svarta hål dom svimmrar in okcså glömmer sej innan dom torskcar det säjer jag nu

yo

men vad är det som kommrer flyttande där är det en flytkartong det undrar jag nu yo

nej det är en flaskcpåsk: att dom aldrig kan bestämmra sej för vilkcet det ska vara antingen är det julmusk ellrer påskcmusk

vimpla upp den på kroken det säjer jag nu

det är en lapp i med en liten dikct

vad strår det det undrar jag nu yo

inte är det mykcet

men läs ändå det säjer jag nu

det är det det står:
inte är det mykcet
men läs hela stykcet

fint

yo

det rimmrar det säjer jag nu

embryo: du har fått napp

nej jag är alldeles för stror det är en melon år sedan nu det säjer jag nu

är du bakom flötet: du har fått nappnapp

det är en liten haj den slängrer jag tillbakcs det säjer jag nu

ja du har inget val

yo