Att skriva är ett tillstånd inte ett arbete
Att skriva är ett anti-arbete, strunta
aldrig i konsekvenserna av vad du gör
Att skriva är ett textarbete utan samvete
Varje ord är en fri individ, varje textrad
ett underligt vindlande spjut, det slår ned
var som helst: släpp det och skriv nytt, strunta
aldrig i dina medmänniskor när du skriver
Strunta i allting: texten behöver inte dig
Skriv aldrig utan att arbeta, skriv hela tiden
som om du inte visste vad du gjorde
Det omedvetna öppnar en dörr du inte såg: där
sitter du hukad över dina papper och din penna
Det blöder ur alla inre sår rakt ner i texten
Det här är ingen text det är ett försvinnande
Det är dåligt och lågt och platt: det gör ingenting
Skriv tills det är ingenting kvar av dig
Det finns inga självmedvetna poser eller egoism
i dig när du skriver, allt det här är inte
genomtänkt eller utstuderat: texten är en sjö
som är svart och djup och varm på ytan
men allt kallare ju närmare botten du når
Att skriva är att sjunka genom texten som en tanke
du aldrig uttänkt: det finns ingen mitt
i texten, ingen absolut kärna, inget lugn
Textarbetet är en stark obegriplig rörelse, du
är i en hårt piskande storm, här finns inget
väntrum, ingen paus, inga tillfällen
då du kan andas in och vila: att skriva
är att äta och skita samtidigt: du hinner inte
bromsa; det här arbetet är det värsta jag vet
Jag njuter av varje sekund, varje ord är
ett varmt hugg av ljus genom mörkrets kropp
Var aldrig orolig för att en liknelse blir dålig
Var aldrig rädd för att det kommer ord
du inte väntade dig: kärleksblomsterpuderört, gräs
som växer ur munnen, blodiga stackmoln
skockar sig mellan kräkvokalerna och betande kor
lägger sig i konsonantdälden för att idissla
Ord; jag är burkslav bara
medan någonting annat fyller seglen
och får linorna att smattra omkring mig
Jag är fortfarande livrädd för de grå haven
Jag älskar att vara nära de stora grå haven
Vi kommer allihop där nerifrån och ska upp nu
 |
Foto: Magnus Carlbring 2016
|
