bekräftelse

det är inte tröst man söker då tröst innebär samvaro

det är bekräftelse: ett enda svar på frågan om jag finns

binär slaktmask

människooffer: de är ju bara namn det har ju inga ansikten de har bara händer som knattrar ur sig bokstäver ord binära tal som man kan riva sönder och klicka bort med bara en tabb ett mellanslag ett musklick en handrörelse bort

är den gemensamma ensamheten

overkligheten

vad gör overkligheten med oss: var går nu gränsen mellan jag och jag: är den bara ett gränssnitt bort: är skärmens allt ljus som flödar in i ansiktet verklighet är bilderna av människorna som skjuts sönder

dammet skratten blicken kvastarna av kulor och kommentarer: var tar människan i människan vid

hundarna

tangentborden rasslar: en hund som jagar en hund som jagar en hund som jagar orden över skärmen som livrädda ettor och nollor

som livrädda ettor och råttor

bollen

fotbollen far mot den skrivarksvita himlen som ett embryo till något nytt: man kan höra hur den studsar bort i ethernetgränderna

fotboll

tillvaron som en fotbollsmatch: på internet springer publiken in som en mörk hop av bokstäver med vita kepsar av tomhet och sparkar ned först spelarna sedan domaren och till sist sliter man varandra i stycken: hela läktaren sjunker i sitt eget hav av skrik

skampålen

den lilla mobilens iskalla megapixelöga skär sönder allt det hemlighetsfulla och dolda som gör oss aningslösa men också just hemliga och utan aning: mänskliga

kameran

webbkameran sprättar upp sovrummet

piskan

alla är samma jag: en cybernetisk hydra med miljarder munnar miljarder ögon miljarder åsikter miljarder ord bekräftelser påståenden upplevelser lögner förtal

en piska av människoröster som snärtar upp bildskärmen

världen

här är alla helt nakna vidöppna avslöjade utplånade: bildskärmen är en frätande yta

ett förtroende övergår i ett svek övergår i skvaller övergår i strössel debris splittrad information meningslösa dumheter utan innehåll människor som försvinner in i varandras jag

skvaller

vladimir majakovskij avskydde mest av allt skvaller: människor som pladdrar om varandra med varandra om varandra dessa namn som sprids som

digitalt strössel

näven

digitalt skum digitalt lödder digital dokusåpa digital drunkningsdöd: en näve med ettor och nollor sträcks genom ytan

anonymosaurus

nu rör sig de tröga väldiga djuren där ute igen med de hemska ansiktena som ingen någonsin har sett

ur munnarna dreglar det namn namn namn

man kastar späck och spe och elände på ett namn

men gömmer sig bakom ett namn som gömmer ett namn som gömmer ett hemskt ansikte som aldrig vågar se sig självt

i lergölens spegel

spärren

om man spärrar själva spärren stänger man ute möjligheten till verklig frigörelse: en där endräkt samförstånd välvilja ja ett slags lycka trygghet harmoni råder

men är viljan stark nog

prov

om man inte provar tanken tankarna de andras tankar om man spärrar in sig i en enda bild: total frihet är enda möjligheten

är man genast ofri

optimism

här har du den imaginära kardan

här har du handslaget här har du min röst här har du en dunk i ryggen här har du sällskap gemenskap här finns en krets

som kryper upp ur myrkriget som ettor och nollor

ur en burk pudersocker: det kryllar av spillror av ord av händelser av åsikter av glåp och mobb och spott och spe

förtvivlad sammanhållning i ett nät av ansiktslösa kroppar

men sammanhållning

skepticism

han slänger sig ut - embryot - från hopptornet som är byggt bara av digitalt stoff

och när han landar i vattnet blir han inte våt han kan inte drunkna inte flyta inte ropa efter hjälp ingen annan än han själv kan ta honom i land

till den strand som evaporerar som en rad punktljus

horisontlinjen av ettor och nollor den försvinner längre bort ju närmare man kommer

faller

loggar in i jaget: du sitter framför en skärm där miljarder jag dubbelexponeras trippelexponeras quadrupelexponeras: det är en sörja till slut av jag jag jag

ethernetnavelsträngen bultar av den här lusten: se mig se mig se mig

och samtidigt vill man vara skyddad dold omhuldad omfamnad försvunnen i en famn

i en famn som inte finns eller finns

det imaginära

tröst

vårt behov av tröst är omättligt skriver stig dagerman: här blir webben som en bottenlös brunn där själarna virvlar

rop som flämtar efter rop lindrar ingenting: det beständiga blir obeständigt

debris

vad blir kvar i denna digitala debris: en massa jag som poppar upp och hävdar att de är friare än alla andra

jag