hjärnan

Tänk om man bytte hjärna på sig själv. Och typ ba: Jag vill äta pengar. Jag gör vadsomhelst. Och typ ba: Jag ska bygga en atombomb vafan. Och sälja. Eller vafan jag ska hyra in lite polacker som ska bära omkring mig på stan så jag syns. Eller jag ska åka till Tjottahejti och var lite postkolonialt dumdryg å gå omkring i fladderbraller och dricka hembränd meskalin och tycka att fan vad varmt det är hur kan man leva året runt här borta. Jag vill dö i Norden. Jag skiter väl i klimatförändringarna; när floden kommer har jag kysst allting ajöss för längesen. Carpe diem, forihelvitte. Eller säg såhär: om man skulle börja tycka att Donald Trump ändå har en poäng där han står och snyter kokainet i slipsen. Yolo. Bättre att sälja sig dyrt än att bli köpt billigt. Livet är en jävla kasbah ändå; prutar inte du så är det nån annan som gör det. För det som är egoist i mig är förstås egoist i dig. Fatalist javisst. Jag tror på den starkes rätt att trampa svampskallarna i pannan. Det man inte har i huvet får man ha i plånboken. Frihet är att förstöra för andra. Ge hit fjärrkontrollen så jag får zappa till en annan kanal. Sådärja. Testbild. Det passar mig bättre. Jag bara provar. Innan man dör ska man ha ätit allting på tallriken. Smaka på den här.

Foto: Magnus Carlbring 2016