I år är det fyrtio år sedan jag debuterade som författare. 2004 kom romanen Paul Exodus Propp, eller Drömmen om den största romanen i världshistorien. Jag tänkte den som en genomgång av skrivprocesser, från en mängd olika håll och genom en mängd genrer och stilarter. Det skulle vara en pikaresk. Det skulle vara roligt. Det skulle vara mycket.
Planen var rak: 10 kapitel med 50 sidor i varje. Huvudpersonen var en ung sorglös och sorglig poet som skulle skriva och leva sig igenom en tid i Stockholms kulturliv. Eller i dess utkant, han passade förstås aldrig in. Det är en cirkelkomposition. Börjar och slutar en nyårsafton på Kulturhusets tak; han kastar sig ut. Minnena virvlar.
I ett av kapitlen skriver Paul Propp på sin egen roman, romanen i romanen om romanen om man så vill: "Nu, dock, stod han inför ett annat slags projekt. Hur många ord kan en roman innehålla? En miljon bergis. Yippie. Innebar poesipysslandet att man flög segelflygplan i papp och hobbylim, innebar romanförfattandet att man satte sig bakom spakarna på värsta Boeingen. Nu kunde man inte riskera några halvmesyrer, inte ödsla tid på annat. Nu var det allvar."
Några recensionsklipp:
"Strindberg. Det är den omedelbara association som väcks i Magnus Carlbrings dagsfärska roman Paul Exodus Propp. Strindberg, närmare bestämt Röda rummet." Jan Karlsson, Bohuslänningen
"Carlbring glömmer aldrig att påminna oss om livets ohjälpliga patetik mitt i den skruvade komiken. Det är denna hisnande balansgång mellan det parodiska och det hjärtslitande [...] som gör den här romanen till något alldeles enastående och självlysande i den jämngrå massan av svensk samtidsprosa." Nils Schwartz, Expressen
"Det är en närmast oupphörligt underhållande historia – vilket inte säger lite med tanke på att boken är på över 470 sidor." Catrin Ormestad, UNT
För nyfikna finns den som e-bok på bibblan och i nätbutiker.
