Elefanter har små näsor.
Nej, säger jag. Det ser du ju att elefanter har snablar. Titta. Där är en elefant. Hur ser den ut?
Den har en liten liten näsa. Syns knappt.
Men känn på den. Lång och böjlig och grå. Det är en snabel.
Nej.
Jo.
Du kan inte bevisa att det är en snabel!
Men det ÄR ju en snabel, vad är det jag ska bevisa?
Jag vill ha evidens.
OK. Här har jag en bild på snabeln.
Duger inte.
Här har jag en doktorsavhandling: ELEFANTER HAR SNABLAR.
Duger inte. Hur ska jag veta att den är sann?
Men här har jag en elefant. Ser du inte?
Jag ser det jag ser. Jag är ju inte du. Eller hur?
Nej, i och för sig men …
Ha! Där ser du. Du vet inte vad du talar om.
Jo det gör jag.
Nej. Och du kan aldrig bevisa att det du säger är sant.
Men läs forskningen, säger jag.
Jag har läst massor av forskning, säger hen. Kolla här. En hemsida som heter ELEFANTER HAR SMÅ NÄSOR TRO INGET ANNAT.
Men, säger jag. Det handlar inte om att tro. Det handlar om att vi faktiskt vet att elefanter ser ut så här. Det är verklighet. Det är på riktigt.
Nej.
Jo.
Nej, det tror inte jag.
Men, säger jag. Om du nu hävdar att elefanter har små näsor, kan du bevisa det för mig?
Javisst.
Hur då?
Det står ju här: ELEFANTER HAR SMÅ NÄSOR TRO INGET ANNAT.
Men, säger jag. Här har jag en elefant.
Och jag lyfter upp hela elefanten, håller den i famnen, det är jättetungt att bära (men vad ska jag göra) och jag lämnar över elefanten till den här snabelförnekaren och ber hen att känna efter på riktigt, och om det inte sitter någon snabel där, visa mig det.
Men då är förnekaren borta.
Då har förnekaren sagt något om att "Så där kan du inte säga, så där kan du inte göra, du är ju en religiös marxistisk snabelalarmist". Och så kastar hen elefanten ifrån sig och springer och gömmer sig bakom en skärm någonstans.
