tjenare och välkommen till en ny dag med embryo: idag borstar vi tänderna med den utmärkta tandkrämen embryo och till frukost äter vi en tallrik embryogröt berikad med embryo och ett par deciliter embryo i ett embryodesignat embryoglas
på väg till jobbet plockar vi upp gratistidningen embryo och läser om gårdagens alla embryon till världshändelser
jaha och hur är du klädd idag embryo: åh i ett par embryodojor av allra bästa embryokvalitet och sköna embryosockar embryobrallor embryokalsipper embryotröja och en jätteunderlig men skönmysig embryojacka i typiska embryofärger och på huvudet den klassiska helikoptermössan embryo
till lunch går vi på krogen embryo och äter oss proppmätta
efter jobbet stannar vi till vid affären och köper ett sexpack embryo och en påse embryo och på dvdebutiken hyr vi den gamla rysaren embryo och väl hemma tar vi en dusch och schamponerar in oss med den härliga tvålen embryo och smörjer in oss efteråt med den mjukgörande myskrämen embryo och i våra embryotofflor och fortfarande med helikoptermössan embryo på huvudet slår vi oss ner i embryosoffan och zappar igång plattteven embryo och fladdrar igenom alla meloner embryokanaler
tills vi somnar med fjärrisen i ena handen och embryopåsen i den andra och drömmer embryodrömmar tills vi vaknar och avslutar dagen med lite embryojumpa och ett glas iskall embryo innan vi kryper till kojs med en embryobok och embryoglasögonen på embryohuvudet och läser tills ögonen går i kors och poff: nästa morgon vaknar vi av att
embryoväckarklockan ringer med sin skrattastrofsignal och vi hoppar ur sängen med ett: tjenare och välkommen till en ny dag med embryo
måndag, mars 31, 2008
onsdag, mars 26, 2008
måndag, mars 24, 2008
mars
apropå femårsdagen av usa:s ockupation av irak
Om kriget i Irak
Det här är år 2005, det är snart mars, och det snöar, det snöar stort,
som i Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam, den dikt som följer all annan dikt
som vill skriva om krig, skriva ned krig, mot krig; kan man detta
när det alltid finns en större bild, en annorlunda än din egen, raderna är
i de olika dikterna som i en väldig vinge, de brusar samman, vingen
är tunn och ljus och genomlyst; i mars 2003, just före bomberna, kom
Harold Pinters Weather Forecast med de iskallt brinnande slutraderna (jag
har aldrig läst någonting så tomt och samtidigt så hemskt): ”In the evening
the moon will shine/ And be quite bright./ There will be, it has to be said,/
A brisk wind/ But it will die out by midnight./ Nothing further will happen./
/This is the last forecast.” I Göran Sonnevis dikt var det februari, snart mars,
och det snöade ymnigt, hårt, allting snöade igen, dödandet, rättfärdigandet
Två år har snart gått sedan bomberna föll, sexhundra civila dödsoffer
per månad sedan dess, minst – man vet inte, inga siffror är giltiga, allt
är siffror, allt är debris, sopor, likdelar som strös över öknarna, vet inte
Vi har följt nyhetsflödet, läst analyserna, fördjupat oss i historien kring
kolonialismen, beduinjargongen, oljeintressena, det förra gulfkriget, Saddam
Husseins skumraskaffärer med CIA och USA under 1960-70-80-90-talen
Och så, som det var regisserat, föll diktatorns staty och shiamuslimer
slog honom med tofflor och krossade honom med släggor och amerikanska
soldater satt leende i sina jeepar och tanks och rökte cigg och vinkade
och kulkärvar sköts upp i luften och vi har följt kriget genom livekameror
som har stått på folktomma platser i dygn efter dygn och filmat rökplymer
och förbiåkande, skramlande, dåliga personbilar med skrämda ansikten
George W Bush, nästan varje dag har vi sett honom på teve, hans mun
rör sig som om någon sitter inne i huvudet på honom och hjälper honom att
tala, blicken är stålgrå och livlös; är det verkligen presidenten, eller är det
Donald Rumsfeld han heter, han har rufsigt, lite kladdigt nackhår, de kallas
Hökar, det låter som en förvuxen studentförening, en klubb, det är en krets
kring Bush och i Pentagon, i ett manifest – som Dick Cheney, oljemagnaten
som försökte sälja drivpumpar till Irak efter det att den regering han företräder
hade bombat sönder de gamla, its all about cash and hardware, och Rumsfeld
skrivit under – står det, som en självklar självklarhet, som i solljus: ”We aim
to make the case and rally support for American global leadership”, “a foreign
policy that boldly and purposefully promotes American principles abroad”, det
är det mod som vi har stirrat in i under krigsåren, soldatblicken, principerna
är enkla och uttrycksfulla, de är som käftsmällar med 900-kilosbomber, modet
innebär att man kallar krig för fred, war is peace … jag sjunger: loveprophets
of the world, alla streetkids som är rädda för krig, sjung med mig, dikta
Allting snöar igen; bilderna går igen, nu, Saddam Husseins huvud som rullar
utmed Bagdads gator, käpparna, släggorna, tofflorna, skriken; vem
var det som skapade bilden av den här storskurken med sitt jaktgevär?
Vi får backa till sommaren 1963, två år före Sonnevis dikt, då Qassim
störtades i Irak, med CIA:s hjälp, och snart var Saddam nära makten; en CIA-
agent har vittnat inför kongressen: “He (Saddam) was a son of a bitch, but
he was OUR son of a bitch.” Är det det här som gör att man inte begriper
det här kriget, att man hela tiden har en känsla av att något är fabricerat, styrt;
dikter mot kriget blir till omvända spegelbilder, rena lögner, de kan sprida
disiga kvasiåsikter och de historiska fakta som finns att tillgå blir allt underligare,
som en dammig hand i en dammig kropp som vandrar med sin kalashnikov
på axeln ut i den brinnande ökensanden som streck av sorg, som i en dikt
”Jag ska bege mig till Bagdad,/ sitta vid floden en stund,/ ströva en stund i Bab
el Sheik/ och lämna Bagdad med lätt börda/ (Orkanens slut?/ Orkanens
början?)” av Saadi Yusuf, irakiern, ska han återvända hem till ett land, plundrat
av sitt eget folk, där nationalbiblioteket stod i lågor och nationalmuseet tömts
på ting, mesopotamiska föremål, lertavlor med tusenårig kilskrift, det snöar bort
i damm av gips och sönderslagna väggar och man har vräkt undan statyer
och tavlor och kånkat ut kontorsmöbler, vattenkaraffer, radioapparater
Allting slås sönder, och al-Bayati skrev en gång, som i stranddamm: ”Låt
de döda begrava sina döda/ och floden skövla dessa stympade kärl/ och
basunerna –/ Låt dörrarna öppnas för solen och våren” Låt dörrarna öppnas
för solen och våren, låt dörrarna öppnas för solen och våren, är det så enkelt
Nej, genast dyker nästa ort upp, nästa nya fragment av verklighet: Falluja,
nästa brinnande moské, nästa videoklipp från rebellernas tortyrkammare,
genast dyker nästa vittnesmål och digitala bildflod från Abu Ghraibfängelset
upp, nästa – ni vet hur det alltid ser ut – hög av kroppar, skott i dagsljus, nu
är valresultatet klart och mål ett är uppnått, omöjligt att klandra, fria val
har hållits i den forna diktaturen och när rösterna är räknade vann de som alla
visste skulle vinna och något slags seger är uppnådd, lika välregisserad
som segern vid det låtsaspresidentval som hölls i Vietnam 1967 där en väldig
majoritet gick till urnorna och där amerikanerna blev ”surprised an heartened”
av valdeltangandets storlek “despite a Vietcong terrorist campaign to disrupt
the voting”; allt är oförändrat, men i rörelse, det är ingen som vet vart, vet
någon varför, är den – vad kan vi skriva utan att det blir pamflett? – hydra
som USA-imperialismen, militarismen, ekonomismen, kapitalismen (när
allt detta glider samman till en ogenomtränglig, mörk väv har vi ett tillstånd
av merkantil statsterror – politikern släpper en bomb och äger själv företaget
som ska bygga upp huset som bomben krossade) utgör utan huvud, utan tanke
på barnen, människorna, det dagliga livet som är omintetgjort, kvinnan som
vrider sina händer och skriker, skriken från tevekanalerna drunknar i snön,
allting blir som en stilla rörelse, ett samlat nu, i ljuset av snön som i varje dikt
drar samman raderna till en enda versrad; soldaternas repliker nu är de samma
som då, den amerikan som fick orgasm när han fick träff på en Vietcong blir
den brigadgeneral som 40 år senare säger, om irakierna: ”We shoot them down
like the morons they are”, och när världen till slut är ödelagd kan vi skriva
att den är fri, free at last; frihet är en abstraktion som gärna blir klichémässig,
patetisk, överdriven, sakral, utnyttjad, hånad, skymfad, bespottad, vad är
frihet
Magnus Carlbring, februari 2005
Fotnot: Göran Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam publicerades i BLM 3/1965
Dikten är tidigare publicerad i Expressen (2005-02-25) (oredigerad länk)
Om kriget i Irak
Det här är år 2005, det är snart mars, och det snöar, det snöar stort,
som i Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam, den dikt som följer all annan dikt
som vill skriva om krig, skriva ned krig, mot krig; kan man detta
när det alltid finns en större bild, en annorlunda än din egen, raderna är
i de olika dikterna som i en väldig vinge, de brusar samman, vingen
är tunn och ljus och genomlyst; i mars 2003, just före bomberna, kom
Harold Pinters Weather Forecast med de iskallt brinnande slutraderna (jag
har aldrig läst någonting så tomt och samtidigt så hemskt): ”In the evening
the moon will shine/ And be quite bright./ There will be, it has to be said,/
A brisk wind/ But it will die out by midnight./ Nothing further will happen./
/This is the last forecast.” I Göran Sonnevis dikt var det februari, snart mars,
och det snöade ymnigt, hårt, allting snöade igen, dödandet, rättfärdigandet
Två år har snart gått sedan bomberna föll, sexhundra civila dödsoffer
per månad sedan dess, minst – man vet inte, inga siffror är giltiga, allt
är siffror, allt är debris, sopor, likdelar som strös över öknarna, vet inte
Vi har följt nyhetsflödet, läst analyserna, fördjupat oss i historien kring
kolonialismen, beduinjargongen, oljeintressena, det förra gulfkriget, Saddam
Husseins skumraskaffärer med CIA och USA under 1960-70-80-90-talen
Och så, som det var regisserat, föll diktatorns staty och shiamuslimer
slog honom med tofflor och krossade honom med släggor och amerikanska
soldater satt leende i sina jeepar och tanks och rökte cigg och vinkade
och kulkärvar sköts upp i luften och vi har följt kriget genom livekameror
som har stått på folktomma platser i dygn efter dygn och filmat rökplymer
och förbiåkande, skramlande, dåliga personbilar med skrämda ansikten
George W Bush, nästan varje dag har vi sett honom på teve, hans mun
rör sig som om någon sitter inne i huvudet på honom och hjälper honom att
tala, blicken är stålgrå och livlös; är det verkligen presidenten, eller är det
Donald Rumsfeld han heter, han har rufsigt, lite kladdigt nackhår, de kallas
Hökar, det låter som en förvuxen studentförening, en klubb, det är en krets
kring Bush och i Pentagon, i ett manifest – som Dick Cheney, oljemagnaten
som försökte sälja drivpumpar till Irak efter det att den regering han företräder
hade bombat sönder de gamla, its all about cash and hardware, och Rumsfeld
skrivit under – står det, som en självklar självklarhet, som i solljus: ”We aim
to make the case and rally support for American global leadership”, “a foreign
policy that boldly and purposefully promotes American principles abroad”, det
är det mod som vi har stirrat in i under krigsåren, soldatblicken, principerna
är enkla och uttrycksfulla, de är som käftsmällar med 900-kilosbomber, modet
innebär att man kallar krig för fred, war is peace … jag sjunger: loveprophets
of the world, alla streetkids som är rädda för krig, sjung med mig, dikta
Allting snöar igen; bilderna går igen, nu, Saddam Husseins huvud som rullar
utmed Bagdads gator, käpparna, släggorna, tofflorna, skriken; vem
var det som skapade bilden av den här storskurken med sitt jaktgevär?
Vi får backa till sommaren 1963, två år före Sonnevis dikt, då Qassim
störtades i Irak, med CIA:s hjälp, och snart var Saddam nära makten; en CIA-
agent har vittnat inför kongressen: “He (Saddam) was a son of a bitch, but
he was OUR son of a bitch.” Är det det här som gör att man inte begriper
det här kriget, att man hela tiden har en känsla av att något är fabricerat, styrt;
dikter mot kriget blir till omvända spegelbilder, rena lögner, de kan sprida
disiga kvasiåsikter och de historiska fakta som finns att tillgå blir allt underligare,
som en dammig hand i en dammig kropp som vandrar med sin kalashnikov
på axeln ut i den brinnande ökensanden som streck av sorg, som i en dikt
”Jag ska bege mig till Bagdad,/ sitta vid floden en stund,/ ströva en stund i Bab
el Sheik/ och lämna Bagdad med lätt börda/ (Orkanens slut?/ Orkanens
början?)” av Saadi Yusuf, irakiern, ska han återvända hem till ett land, plundrat
av sitt eget folk, där nationalbiblioteket stod i lågor och nationalmuseet tömts
på ting, mesopotamiska föremål, lertavlor med tusenårig kilskrift, det snöar bort
i damm av gips och sönderslagna väggar och man har vräkt undan statyer
och tavlor och kånkat ut kontorsmöbler, vattenkaraffer, radioapparater
Allting slås sönder, och al-Bayati skrev en gång, som i stranddamm: ”Låt
de döda begrava sina döda/ och floden skövla dessa stympade kärl/ och
basunerna –/ Låt dörrarna öppnas för solen och våren” Låt dörrarna öppnas
för solen och våren, låt dörrarna öppnas för solen och våren, är det så enkelt
Nej, genast dyker nästa ort upp, nästa nya fragment av verklighet: Falluja,
nästa brinnande moské, nästa videoklipp från rebellernas tortyrkammare,
genast dyker nästa vittnesmål och digitala bildflod från Abu Ghraibfängelset
upp, nästa – ni vet hur det alltid ser ut – hög av kroppar, skott i dagsljus, nu
är valresultatet klart och mål ett är uppnått, omöjligt att klandra, fria val
har hållits i den forna diktaturen och när rösterna är räknade vann de som alla
visste skulle vinna och något slags seger är uppnådd, lika välregisserad
som segern vid det låtsaspresidentval som hölls i Vietnam 1967 där en väldig
majoritet gick till urnorna och där amerikanerna blev ”surprised an heartened”
av valdeltangandets storlek “despite a Vietcong terrorist campaign to disrupt
the voting”; allt är oförändrat, men i rörelse, det är ingen som vet vart, vet
någon varför, är den – vad kan vi skriva utan att det blir pamflett? – hydra
som USA-imperialismen, militarismen, ekonomismen, kapitalismen (när
allt detta glider samman till en ogenomtränglig, mörk väv har vi ett tillstånd
av merkantil statsterror – politikern släpper en bomb och äger själv företaget
som ska bygga upp huset som bomben krossade) utgör utan huvud, utan tanke
på barnen, människorna, det dagliga livet som är omintetgjort, kvinnan som
vrider sina händer och skriker, skriken från tevekanalerna drunknar i snön,
allting blir som en stilla rörelse, ett samlat nu, i ljuset av snön som i varje dikt
drar samman raderna till en enda versrad; soldaternas repliker nu är de samma
som då, den amerikan som fick orgasm när han fick träff på en Vietcong blir
den brigadgeneral som 40 år senare säger, om irakierna: ”We shoot them down
like the morons they are”, och när världen till slut är ödelagd kan vi skriva
att den är fri, free at last; frihet är en abstraktion som gärna blir klichémässig,
patetisk, överdriven, sakral, utnyttjad, hånad, skymfad, bespottad, vad är
frihet
Magnus Carlbring, februari 2005
Fotnot: Göran Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam publicerades i BLM 3/1965
Dikten är tidigare publicerad i Expressen (2005-02-25) (oredigerad länk)
lördag, mars 22, 2008
fredag, mars 21, 2008
skärtorsdag
vad är det som flyger där uppe: är det ett ägg
är det ett moln
är det ett ufo
nej nej: det är embryo
är det ett moln
är det ett ufo
nej nej: det är embryo
fredag, februari 29, 2008
träskmannen
vad är det embryo vad är det varför glömmer du dej i harrypottergabberoben det undrar jag nu yo
embryo
embryo
vad är det embryo vad är det som har hänt med honom det undrar jag nu yo
kalla på armbulans eftersom han skakar om händerna och hela huvudet
TRÄSKMANNEN
vad är det du säjer embryo: farran gå och kollra i hans rum
TRÄSKMANNEN KOMMER OCH TAR MEJ
lilla embryo ta det lugnt
TRÄSKMANNEN KOMMER OCH TAR OSS ALLIHOP
hittar du något farran
nej här står bara datorn på och glimmar så förbindligt: HJÄÄÄLP
vad är det som händer vad är det som händer
åh nej bloggträskmannen har tagit farran ring efter sverkcer det säjer jag nu yo
sverkcer sverkcer bloggträskmannen har tagit farran vad ska vi göran det undrar jag nu yo
dra ut kontakten och kasta ut datorn från ballekongen omedelbart
okej: yihaaa
och nedför gatan syns träskmannen vackla med kablar sprutande ur huvudet och bildskärmar trillande efter sej och ur tangentbordsmunnen kommer en massa tomma ord och gammalt skvaller skvalpande som geggamoja och lervälling och vid frukostbordet sitter embryo och brollan och morran och farran och mysko med varsin tidning eller bok och varsin tallrik och mugg och solen går upp över världen som en melon och en ny dag randas en ny tid en tid av frihet och stillhet och obsalut frid
det säjer jag nu yo
embryo
embryo
vad är det embryo vad är det som har hänt med honom det undrar jag nu yo
kalla på armbulans eftersom han skakar om händerna och hela huvudet
TRÄSKMANNEN
vad är det du säjer embryo: farran gå och kollra i hans rum
TRÄSKMANNEN KOMMER OCH TAR MEJ
lilla embryo ta det lugnt
TRÄSKMANNEN KOMMER OCH TAR OSS ALLIHOP
hittar du något farran
nej här står bara datorn på och glimmar så förbindligt: HJÄÄÄLP
vad är det som händer vad är det som händer
åh nej bloggträskmannen har tagit farran ring efter sverkcer det säjer jag nu yo
sverkcer sverkcer bloggträskmannen har tagit farran vad ska vi göran det undrar jag nu yo
dra ut kontakten och kasta ut datorn från ballekongen omedelbart
okej: yihaaa
och nedför gatan syns träskmannen vackla med kablar sprutande ur huvudet och bildskärmar trillande efter sej och ur tangentbordsmunnen kommer en massa tomma ord och gammalt skvaller skvalpande som geggamoja och lervälling och vid frukostbordet sitter embryo och brollan och morran och farran och mysko med varsin tidning eller bok och varsin tallrik och mugg och solen går upp över världen som en melon och en ny dag randas en ny tid en tid av frihet och stillhet och obsalut frid
det säjer jag nu yo
onsdag, februari 27, 2008
embryos tipshörna
yo embryo vad gör du där inne i hörnet
jag tippar: tänkte jag skulle bli melonär och vinna en melon kronor
coolt: vad är det du tippar det undrar jag jag nu
slutstriden mellan allt ont och allt grott
låter som en tuff strid: vem vinner
åh det kan jag inte avslöja eftersom då minskar oddsen det säjer jag nu
yo
jag tippar: tänkte jag skulle bli melonär och vinna en melon kronor
coolt: vad är det du tippar det undrar jag jag nu
slutstriden mellan allt ont och allt grott
låter som en tuff strid: vem vinner
åh det kan jag inte avslöja eftersom då minskar oddsen det säjer jag nu
yo
tisdag, februari 26, 2008
grotthumör
hallå där embryo
åh nej det är kusinen kapitalistsvinet: håll i plånboken och allt du äger eftersom det säljer han nu yo
hallå kusinen vad hänger
åh jag är på himla grott humör
jag ser det jag ser det
eftersom jag har börjat med en helt ny marknad under jord det säljer jag nu yo
jaha är det något olagligt eftersom du har grott under jord det undrar jag nu yo
nej nej det är helt skrattefritt och allting: jag säljer grottmålningar
oj hur ser dom ut det undrar jag nu yo
det vet man aldrig eftersom dom är djupt nere under underjorden
jaha
det är mörkt där ser du
jaha: nej det ser jag inte eftersom det är för mörkt
så den som köper en grottmålning får själv föreställa sej vad den föreställer: apsmart
ja inte så tokigt kanske: vad kostar en sån där det undrar jag nu yo
en stor kostar en tusenlapp och en liten en hundralapp men du kan få en av varje för dubbla priset av två
jaha: då tar jag en liten tack
kanonish: här har du kardan
var hittar jag min grottmålning det undrar jag nu yo
åh du får gräva förstås
var då
i dej själv: det är du som är ditt eget konstverk embryo det säjer jag nu
yo
åh nej det är kusinen kapitalistsvinet: håll i plånboken och allt du äger eftersom det säljer han nu yo
hallå kusinen vad hänger
åh jag är på himla grott humör
jag ser det jag ser det
eftersom jag har börjat med en helt ny marknad under jord det säljer jag nu yo
jaha är det något olagligt eftersom du har grott under jord det undrar jag nu yo
nej nej det är helt skrattefritt och allting: jag säljer grottmålningar
oj hur ser dom ut det undrar jag nu yo
det vet man aldrig eftersom dom är djupt nere under underjorden
jaha
det är mörkt där ser du
jaha: nej det ser jag inte eftersom det är för mörkt
så den som köper en grottmålning får själv föreställa sej vad den föreställer: apsmart
ja inte så tokigt kanske: vad kostar en sån där det undrar jag nu yo
en stor kostar en tusenlapp och en liten en hundralapp men du kan få en av varje för dubbla priset av två
jaha: då tar jag en liten tack
kanonish: här har du kardan
var hittar jag min grottmålning det undrar jag nu yo
åh du får gräva förstås
var då
i dej själv: det är du som är ditt eget konstverk embryo det säjer jag nu
yo
strukturrationalisering
vi har inte tid med någonting
vi har inte råd med någonting
därför utraderar vi tiden den är ändå bara en tankekonstruktion
därför upphör vi med alla utgifter och inkomster och lever i solen
/embryoredaktionen
vi har inte råd med någonting
därför utraderar vi tiden den är ändå bara en tankekonstruktion
därför upphör vi med alla utgifter och inkomster och lever i solen
/embryoredaktionen
måndag, februari 25, 2008
tävlingtävling
hej och välkomna till embryos tävlingtävling
här kan man inte vinna någonting och man ska inte tävla om någonting eftersom embryoredaktionen inte tror på tävlingsmomentet som karaktärsdanande utan endast som något som kreerar rivalitet och utslagning och den starkes rätt
nej tävlingtävlingen går ut på att i varje givet ögonblick motstå ingivelsen att tävla eller att konkurrera eller att hävda sej själv och istället se till att lyssna på varandra och samarbeta
eftersom så bryggdes en jordklots i fred och frihet det säjer jag nu yo
här kan man inte vinna någonting och man ska inte tävla om någonting eftersom embryoredaktionen inte tror på tävlingsmomentet som karaktärsdanande utan endast som något som kreerar rivalitet och utslagning och den starkes rätt
nej tävlingtävlingen går ut på att i varje givet ögonblick motstå ingivelsen att tävla eller att konkurrera eller att hävda sej själv och istället se till att lyssna på varandra och samarbeta
eftersom så bryggdes en jordklots i fred och frihet det säjer jag nu yo
fredag, februari 22, 2008
sakpolitik
vilken ska vi hyra nu har vi stått här i en melon år: vad säjer du abuabu
jag röstar på sicko den verkar fett sjuk
sverkcer
jag ser helst något med historiskt anslag och många parallellhandlingar och gärna att dramaturgin är sönderbruten och att berättelsen kanske exponeras typ baklänges eller i fragment som man själv får sätta ihop: film är alltid en ihoplimmad modell som när som helst kan skifta form och utseende beroende på vem som är åskådare har dom någon om japans historia eller flygmaskinernas utveckling utifrån olika individers perspektiv eller annars kan jag tänka mej en film som handlar om gruvdrift eftersom jag gillar schakt av olika slag
jaha: själv vill helst se råttatouille eftersom den handlar om mat ser det ut som
mat det undrar jag nu yo
ja jag är bra hungrig
den handlar väl inte om mat
jodå: titta själv
det där är en råtta ser du väl själv
ja jag kanske är för hungrig om jag vill äta en råtta även om dom inte är omögliga att koka ihop
men vilken ska vi hyra det undrar jag nu yo
ska vi skippa alltihop och handla varsitt flygande tefat med extra allt och bara kolla på kunskapskanalen istället så att vi lär oss något om något
bästa idén sedan gutenberg uppfann analfabetet det säjer jag nu
yo
jag röstar på sicko den verkar fett sjuk
sverkcer
jag ser helst något med historiskt anslag och många parallellhandlingar och gärna att dramaturgin är sönderbruten och att berättelsen kanske exponeras typ baklänges eller i fragment som man själv får sätta ihop: film är alltid en ihoplimmad modell som när som helst kan skifta form och utseende beroende på vem som är åskådare har dom någon om japans historia eller flygmaskinernas utveckling utifrån olika individers perspektiv eller annars kan jag tänka mej en film som handlar om gruvdrift eftersom jag gillar schakt av olika slag
jaha: själv vill helst se råttatouille eftersom den handlar om mat ser det ut som
mat det undrar jag nu yo
ja jag är bra hungrig
den handlar väl inte om mat
jodå: titta själv
det där är en råtta ser du väl själv
ja jag kanske är för hungrig om jag vill äta en råtta även om dom inte är omögliga att koka ihop
men vilken ska vi hyra det undrar jag nu yo
ska vi skippa alltihop och handla varsitt flygande tefat med extra allt och bara kolla på kunskapskanalen istället så att vi lär oss något om något
bästa idén sedan gutenberg uppfann analfabetet det säjer jag nu
yo
upplysningen
plötsligt sprätter det till i embryot och han vet allting: hur jordklotsen kom till hur jordklotsen ska förvaltas hur framtiden ska bli hur man ska ta sej från punkt a till b utan att snubbla hur man ska kolonisera allting och klona allting och exploatera allting och oxpledora allting och vem är det som ska göra allt det här
åh en vit man i vitpudrad peruk på en västerländsk tankegrund ombord på ett västerländskt rymdskepp som färdas över atlanten och genom kosmos med bara en sak i kikaren: mera silverdollar på allas bekostnad utom min det säjer jag nu yo
åh en vit man i vitpudrad peruk på en västerländsk tankegrund ombord på ett västerländskt rymdskepp som färdas över atlanten och genom kosmos med bara en sak i kikaren: mera silverdollar på allas bekostnad utom min det säjer jag nu yo
gästbloggrare: sverkcer
Pöbeln. The people. Folket. Människorna. Massan. Massindustrin. Globaliseringen. Jordklotet. Himlen. Flygmaskinerna. Kretsloppet. Biosfären. Allt som föds och dör. Embryon som spricker upp ur pupporna och börjar tala. Skriva. Hävda sig. Blogga. Åsikterna sprider sig som en eld. Mobben tiger aldrig. Man söker nya villebråd. Oliktänkande. Felaktigheter. Bagateller. Varning för de rättänkande. Spika upp en skylt. Här kommer inte pöbeln in med sina plakat. Men folket med sina gärningar och sin vilja. Här kommer inte översittarna in. Egoisterna. Självhävdarna. De osakliga. Men självförverkligarna. Den som sträcker ut en hand. Den som lyssnar. De som bemödar sig att vilja sin medmänniska väl. De som verkligen anstränger sig. Att inte fördöma. Att se anledningen. Att finna orsaker, eller inga orsaker alls. Att vara vidöppen. Att sätta upp en skylt. Här är öppet. Och stängt.
torsdag, februari 21, 2008
ta tåget
regeringen har ännu ett av sina drive in-möten: tuta och kör det säjer jag nu yo
struttsministern rattar in med sin stadsjeep och parkerar den lite här och var: herregudrun trängselskatt vad är det på en skalad banan här finns det ju grott om plats bara man har råd med allting
jaha grabbar och tjejer vad ska vi besluta för någonting dåraktigt idag det undrar jag nu yo
frilansministern viftar: jag vet jag vet
vaddå det undrar jag nu yo
vi brygger motorvägar överallt
varför då det undrar jag nu
åh ingen särskild anledning: eftersom dom är både platta och snygga kanske
kanon: hur många ska vi brygga det undrar jag nu yo
en melon
klubbat och klart: ska vi fika nu
nej nej: först måste vi hitta på en bra dålig idé det är alltid dagens höjdpunkt
okej: är det någon som kan komma på en riktigt bra dålig idé
en liten okänd minister i bakgrunden viftar: jag vet jag vet
vaddå det undrar jag nu yo
vi bygger tågräls överallt
det var en riktigt dålig idé: varför då
eftersom tåg är både effektivt och energisnålt och miljövänligt och säkert det säjer jag nu yo
jaha ja: hur dålig var den här idén på en skalad banan det undrar jag nu yo
frilansministern räcker upp en räknesticka: tio av tio mögliga det säjer jag nu
exakt precis: grattis du vann eftersom tåg är det sista vi ska bygga det säjer jag nu yo eftersom var skulle man parkera sitt tåg och hur skulle det få plats i garaget det undrar jag nu
yo
struttsministern rattar in med sin stadsjeep och parkerar den lite här och var: herregudrun trängselskatt vad är det på en skalad banan här finns det ju grott om plats bara man har råd med allting
jaha grabbar och tjejer vad ska vi besluta för någonting dåraktigt idag det undrar jag nu yo
frilansministern viftar: jag vet jag vet
vaddå det undrar jag nu yo
vi brygger motorvägar överallt
varför då det undrar jag nu
åh ingen särskild anledning: eftersom dom är både platta och snygga kanske
kanon: hur många ska vi brygga det undrar jag nu yo
en melon
klubbat och klart: ska vi fika nu
nej nej: först måste vi hitta på en bra dålig idé det är alltid dagens höjdpunkt
okej: är det någon som kan komma på en riktigt bra dålig idé
en liten okänd minister i bakgrunden viftar: jag vet jag vet
vaddå det undrar jag nu yo
vi bygger tågräls överallt
det var en riktigt dålig idé: varför då
eftersom tåg är både effektivt och energisnålt och miljövänligt och säkert det säjer jag nu yo
jaha ja: hur dålig var den här idén på en skalad banan det undrar jag nu yo
frilansministern räcker upp en räknesticka: tio av tio mögliga det säjer jag nu
exakt precis: grattis du vann eftersom tåg är det sista vi ska bygga det säjer jag nu yo eftersom var skulle man parkera sitt tåg och hur skulle det få plats i garaget det undrar jag nu
yo
befria bilisterna
tjenare embryo vad hänger
åh inte mycket fast mycket bilar
hur mycket bilar är det det undrar jag nu yo
åh jag har räknat till en melon och det kommer mera: i varje bil en enda gubbe eller en enda gumma
det var värst
nej
vad var värst då det undrar jag nu yo
att det är fler bilar idag än igår är värst: att folk inte fattar att ingen aldrig lär sej
men det hjälper inte att bli arg embryo: vart ska du vart ska du
jag ska befria dom
embryo embryo: akta dej
stopp
bilar är hårda embryo är mjuk: se upp
stopp
VAD GÖR DU DIN DÅRE SLÄPP FRAM MEJ OCH MIN ENORMA BIL EFTERSOM ALLTING ALLTID ÄR BRÅDIS OCH STÖRST SKA FÖRST TUT TUT
stopp i klimateffektens namn: varsågroda och hoppa ur bilen
ÄR DU INTE HELT OCH HÅLLEN HEL OCH HÅLLEN FLYTTA PÅ DEJ DITT KADAVER INNAN JAG KÖR ÖVER ALLTIHOP MED MIN ENORMA BIL
ni är fria nu: lämna bilen och låt den rosta
DÅRE
låt blommor blommra i motorblocket låt fåglar brygga bro i brakluckan
HERREGUDRUN FLYTTA PÅ DEJ OCH LÅT MEJ KOMMA FRAM TUT TUT
leve friheten leve jordklotsen det säjer jag nu
yo
TUT
yo
TUT
yo
åh inte mycket fast mycket bilar
hur mycket bilar är det det undrar jag nu yo
åh jag har räknat till en melon och det kommer mera: i varje bil en enda gubbe eller en enda gumma
det var värst
nej
vad var värst då det undrar jag nu yo
att det är fler bilar idag än igår är värst: att folk inte fattar att ingen aldrig lär sej
men det hjälper inte att bli arg embryo: vart ska du vart ska du
jag ska befria dom
embryo embryo: akta dej
stopp
bilar är hårda embryo är mjuk: se upp
stopp
VAD GÖR DU DIN DÅRE SLÄPP FRAM MEJ OCH MIN ENORMA BIL EFTERSOM ALLTING ALLTID ÄR BRÅDIS OCH STÖRST SKA FÖRST TUT TUT
stopp i klimateffektens namn: varsågroda och hoppa ur bilen
ÄR DU INTE HELT OCH HÅLLEN HEL OCH HÅLLEN FLYTTA PÅ DEJ DITT KADAVER INNAN JAG KÖR ÖVER ALLTIHOP MED MIN ENORMA BIL
ni är fria nu: lämna bilen och låt den rosta
DÅRE
låt blommor blommra i motorblocket låt fåglar brygga bro i brakluckan
HERREGUDRUN FLYTTA PÅ DEJ OCH LÅT MEJ KOMMA FRAM TUT TUT
leve friheten leve jordklotsen det säjer jag nu
yo
TUT
yo
TUT
yo
onsdag, februari 20, 2008
om egoismen
dagens rubriker:
JAGET ÄR ALDRIG STÖRRE ÄN VÄRLDEN
ÖDMJUKHET ÄR STÖRRE ÄN SJÄLVHÄVDELSE
SOLIDARITET BESEGRAR EGOISM
DET SÄJER JAG NU YO
JAGET ÄR ALDRIG STÖRRE ÄN VÄRLDEN
ÖDMJUKHET ÄR STÖRRE ÄN SJÄLVHÄVDELSE
SOLIDARITET BESEGRAR EGOISM
DET SÄJER JAG NU YO
dollar
i slutet av regnbågen: där sitter ju embryo
och bortanför embryo är universums hav: tomheten
jakten på lycka och rikedom utan hejd är över: alla människor blev precis lika rika
och kvar är en svart klots till planet som ryker sakta
embryo plockar upp den sista silverdollarn ur dammet och kastar den över händelsehorisonten och in i tomhetens tomhet
innan han själv trillar över kanten som ett brev ner i en avgrundsdjup postlåda: hello goodbye det säjer jag nu
yo
och bortanför embryo är universums hav: tomheten
jakten på lycka och rikedom utan hejd är över: alla människor blev precis lika rika
och kvar är en svart klots till planet som ryker sakta
embryo plockar upp den sista silverdollarn ur dammet och kastar den över händelsehorisonten och in i tomhetens tomhet
innan han själv trillar över kanten som ett brev ner i en avgrundsdjup postlåda: hello goodbye det säjer jag nu
yo
måndag, februari 18, 2008
ëmbryo
vad gör du embryo det undrar jag nu yo
åh just ingenting: jag ligger i startgroparna för ett nytt projekt: ëmbryo
jaha: oj
ja jag ska bli arrogant och okunnig och hävda att jag alltid har rätt och trampa på dom som redan ligger
jaha: oj
jag ska bli råegoist
jaha: oj
människan är starkast när hon är själv och vår enda helt naturliga förmåga är köplusten: allting ska ha ett pris och det ska vara dyrt och det som ingen köper kan man glömma för all framtid
jaha: oj när drar det här projektet igång det undrar jag nu yo
åh det kan nog dröja jag måste ha ett startkapital först det säljer jag nu yo: hur mycket bjuder du
för vaddå
för att finansiera mitt nya projekt: ëmbryo
inte ett rött öre
nähä: då blir det ingenting
jaha: vad gör du istället då det undrar jag nu yo
åh jag hänger väl kvar här som vanligt utanför dvdbutiken och gör ingenting särskilt mer än håller upp ett finger då och då i luften och känner av tidens ström: så här
åh just ingenting: jag ligger i startgroparna för ett nytt projekt: ëmbryo
jaha: oj
ja jag ska bli arrogant och okunnig och hävda att jag alltid har rätt och trampa på dom som redan ligger
jaha: oj
jag ska bli råegoist
jaha: oj
människan är starkast när hon är själv och vår enda helt naturliga förmåga är köplusten: allting ska ha ett pris och det ska vara dyrt och det som ingen köper kan man glömma för all framtid
jaha: oj när drar det här projektet igång det undrar jag nu yo
åh det kan nog dröja jag måste ha ett startkapital först det säljer jag nu yo: hur mycket bjuder du
för vaddå
för att finansiera mitt nya projekt: ëmbryo
inte ett rött öre
nähä: då blir det ingenting
jaha: vad gör du istället då det undrar jag nu yo
åh jag hänger väl kvar här som vanligt utanför dvdbutiken och gör ingenting särskilt mer än håller upp ett finger då och då i luften och känner av tidens ström: så här
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)